Nu har jag utökat mitt revir!

Tjenare kära vänner.
Nu var det väldigt länge sen jag skrev, och det beror på att jag haft väldigt mycket att göra. Kanske är det just då man ska blogga, det kanske är det som är vitsen med blogg? Nu är jag i alla fall här igen. Jag börjar nog med att berätta om min nya kärlek Cockie. Hon är lagom stor, lagom söt och lagom bitchig. Vi springer ikapp och har hur kul som helst! Simba, min pudelkompis, brukar ha henne som inneboende. Hon får träffa mig för att inte alldeles köra slut på gamle Simba, men jag orkar hur mycket som helst, så det så!
Sen har jag varit campinghund må ni tro. Vi har varit på husvagnssemester några dagar och vi åkte bil hur länge som helst. Visserligen kan jag sova i min bur under tiden, och jag fick kissa och äta när behov fanns, så jag klarade mig ganska bra. Väldigt kul att läsa lyktstolpar i andra delar av landet också. Det fanns mycket spännande att lukta på även på orter som inte lät så kul. Eller var det det som det gjorde? Jag vet vilka hundar som bor i Bor, det är ganska kul, eller hur? Vi hade hårda dagar i Blekinge. Matte skulle se ALLT och helst på en gång. Vi var t.o.m. över på Öland! Jag har promenerat i skog, på trotoarer, på kajer och på andra konstiga ställen. Det var härligt att vara med Matte och de andra hela tiden. De åt utomhus för min skull! Husse muttrade lite om att det hade varit trevligt att någon gång sitta INNE på ett matställe och äta, men Matte lämnar mig aldrig ensam i bilen. Gulle henne!
Kort sagt kan man säga att denna resa medförde att jag nu nästan pinkat in hela Blekinge som mitt revir, och det känns jättebra!
I går var jag och hälsade på en falukorv. Han blir nog ledsen om han visste att jag skrev så, men han är ju så fjantigt liten så han kan nog inte läsa. Han är som jag, en italienare, men bara 3 månader ung. Jag brottade ner honom hur lätt som helst, men om jag ska vara ärlig var det kul att leka med honom. Enzo är hans stolta namn, och han är döpt efter en bilbyggargubbe som hette Ferrari i efternamn, om det namnet är bekant.
Enzo i all ära, men Candy, mitt hjärtas stora dam bor ju hos Enzo och kan ni gissa? I går när vi var där och hälsade på så löpte hon!!! Jag försökte lura med henne bort i skogen, men vi blev påkomna hela tiden, attans också! Jag får vänta tills Cockie blivit lite äldre så kanske jag har större framgång.
Nu ska jag gå och ta en tupplur efter allt skrivade.
Ha det så gott!

Ny utställningsdag

I dag var det dags igen! Vi gick upp jättetidigt och började lasta in alla saker i bilen. Det blev en ganska lång resa, ända till Tvååker utanför Varberg. När vi kom dit insåg jag att det var en stoooor utställning vi kommit till. Internationell sa matte, vad det nu betyder. Många hundar av många olika sorter och storlekar. Jag snackade med italienartjejerna från Svenljunga, de är så himla snygga och trevliga! Vi behövde inte vänta så länge, jag var först ut i ringen. Det gäller ju att visa standarden direkt tänkte jag, och svävade in i ringen. Domaren tyckte mycket om mig, så hon fick en liten slick i ansiktet när jag stod på bordet. Ett rött och ett lila band fick vi med oss ut.

Sen var det brudarnas tur. Sötnosen från Svenljunga gick segrande ur den matchen, så vi möttes på nytt. Domaren sa att vi var väldigt likvärdiga och väldigt fina båda två, (som om det var någon nyhet). Vi fick BIR-rosetten med oss den här gången också, men nästa gång är det faktiskt sockersmulans tur att vinna!

Matte och jag tog det lugnt i tältet medan resten av familjen åkte en sväng för att fika och köpa mat. Jag vilade mig i form till finalen som det anstår en livsnjutare! När det var finaldags samlades massor av hundar (säkert 40 stycken) från alla grupper till förhandsgranskning.
Sen var det in i stora ringen. Det är så himla orättvist, jag få alltid gå sist! Har de inte förstått att jag borde gå först? Eller är det helt enkelt så att de vet att "den som väntar på något gott...." Jag får kolla upp det tror jag.

På väg från finalringen träffade jag en häftig kille! En Afghanfarbror som tyckte att jag var en kul lekkamrat. Vi busade runt, och han var van vid att leka med Italienare, för han har såna hemma! Det ryktades om att han hade en Italienartjej hemma som lät väldigt intressant... Synd att de bodde så långt bort, jag hade gärna lekt mera med honom och resten av hans gäng.

Det var verkligen på tiden att jag fick en heldag med Mattes uppmärksamhet. Hon har varit rent bedrövlig sista veckan. Mördar-Madicken ni vet har fått bebisar. Inte kunde hon få barn på vanligt sätt, nej då, en himla massa ståhej med kejsarsnitt och jag vet inte vad. Jag har inte fått inspektera dem, och ska jag vara ärlig är jag inte så noga med det. Är de lika läskiga som Madicken och Jo-Jo kan det gärna vara. Sju stycken blev det, så ni förstår att jag är orolig!

Nu ska jag leka en stund med det fina gosedjuret Matte köpte till mig, och sen är det nog dags för en tupplur. Det tar på krafterna att ligga på topp!
Ha det gott alla två- och fyrbenta vänner.