En VARM utställningsdag

Tjenare vänner
I dag har det varit en tuff dag. Den började lugnt och stilla med mys i husses knä i rastgården. Sen hände det saker. Matte packade utställningsväskan och alla var på hugget. Då visste jag, det var dags för "the king of the ring" att visa upp sig. Nu skulle vi inte åka så långt, bara in till Borås. Väl där fanns det som vanligt massor att lukta på och jag trivdes som fisken i vattnet. Sen följde de vanliga rutinerna, upp med tältet, fram med stolar och sen....... VÄNTAN. Det är det näst mysigaste, för då får jag ligga i mattes knä och spana på snygga brudar. Det fanns många!

När alla de där långörade Salukishundarna var klara var det vår tur. Jag var ensam hanvalp och jag var jätteduktig i ringen. Sprang snyggt och stod ännu snyggare. I dag fick inte domaren någon puss, man får ju inte verka för angelägen.... Jag fick två band, ett rött och ett lila. Sen fick vi gå ur ringen medan tjejerna skulle göra upp. Två kalaspinglor sprang runt, och jag hade gett vad som helst för att få springa efter dem! Nu fick jag inte det, men när deras klass var avgjord fick jag i alla fall gå in och springa lite före den ena tjejen. Matte och jag blev jätteglada när domaren kom fram till oss och sa "GRATULERER" (han var från Norge).

Sen följde ännu längre väntan, men när det väl var dags för valpfinalen (23 hundar) hade jag liksom tappat sugen. Koncentrationen var som bortblåst, och det luktade härligt i gräset. Matte ville att jag skulle gå med nosen upp, men eftersom det är min nos är det jag som bestämmer, och jag gick med nosen i marken hela tiden..... Det spelade nog inte någon roll, och vi var ganska glada för att få gå till skuggan och vattenskålen utan att behöva springa runt som en av de fem finalisterna....

Väl hemma insåg jag att Mao kommit hem. Han har nämligen tagit sig friheter! Natten före hade han varit ute precis hela natten. Alla var jätteoroliga för honom och började prata om att jag skulle ha något med saken att göra. JAG? Världens mest oskyldiga hund! Om han nu inte vill att jag ska stå över honom och bita i öronen eller dra honom i svansen, eller för den delen, bita honom i de kulor han inte har kvar... så får han väl skälla ifrån? Den katten är en mes, och det gör väl inget om han inte bor här? Det finns ju alldeles tillräckligt många, för många, katter här!

Madicken är tjock som en gris! Det ska bli kattungar vilken dag som helst sägs det. Jag är väldigt sur för det, eftersom Matte tillbringar jättemycket tid med henne.

Nu ska jag gå ut och lägga mig i solen en stund!

Sommar!

Nu är det äntligen italienarväder! Sol hela dagen och ingen blåst. Jag och Matte pluggade i solen i går. Det vill säga, hon läste och jag låg i hennes knä och solade. Tur att hon inte läste högt, för det verkade inte vara någon rolig bok. Catharina var på besök också (ni vet min extramatte som passar mig ibland) och hon hade något konstigt med sig. Ett hinder som hon sa att jag skulle hoppa över. Nu var det ett väldigt litet hinder, så det var ju ingen match för en spänstig yngling som undertecknad. Det var inte så enkelt visade det sig, eftersom hon hade bestämt sig för att jag skulle sitta fint precis framför hindret innan jag hoppade över. Vi som mest övat på "stå" jag och Matte.... Jag ville helst göra på mitt sätt, men Catharina är en bestämd människa. Matte och jag fick i läxa att öva på det och det har vi gjort. Jag sitter fint, får godis, kollar på hindret, Matte ropar "framåt" och jag springer......förbi hindret. Vem har sagt att det bara finns ett sätt att lösa problem på? Det är innovativt och framåtsträvande att hitta nya lösningar säger Matte, men det gäller nog inte i det här fallet.
Nu ska vi gå ut och sätta oss i skuggan jag och Matte!
Ha det gott i värmen!

Kompisbesök!

Tjenare!
I dag har det varit hundbesök här. En trevlig herre på tre år vid namn Dino och medföljande matte var och hälsade på. Jag blev så överlycklig för att äntligen få en jämlike istället för dessa hemska katter som jag tvingades tillbringa helgen med. Dino är en powder-puff kille som var precis i rätt storlek för att kunna spexa med. Han tyckte nog att jag var lite jobbig, men han hade stort tålamod med allt mitt nosande. Snygga tänder hade han också, det vet jag för han visade dem ibland.... Jag vet inte om han trodde jag var tandläkare eller nåt'....

Annars kan jag meddela att det inte är något italienarväder ute. Det blåser och regnar så jag hoppas att Matte inte tänker dra ut mig för toalettbesök. Jag måste vidhålla att det är höjden av orättvisa att jag är den ende i familjen som behöver gå på toa utomhus!!!

Nu ska jag fortsätta vila, det tar på krafterna att leka i fyra timmar!
Ha det gott!

Alltid dessa katter!

Hej på er vänner i cyberrymden
Den här helgen kommer att gå till historien. Nej, jag inte varit på utställning igen. Det var planerat så, men vad kom emellan tror ni? Just det! KATTER!!! Jag ska ta det från början så ni förstår min frustration och ilska på dessa fyrfotingar.

Det började redan i torsdags. De började bära ut saker till en konstig termos som stått parkerad utanför huset hela tiden. Jag har undrat vad det är, och nu såg jag att termosen hade dörr. Där bar de in allt möjligt. Bland annat åkte min utställningsväska in, så jag fattade vad som var på gång!
På fredagmorgonen lassades ännu mer in, och till sist lastades jag in. (Inte i termosen tack och lov, utan i bilen). Jag såg framför mig alla söta tikar som jag skulle få träffa och nosa på, tjusiga italienskor och kanske också en och annan goldentjej.

När vi stannat termosen, blev jag informerad om att det inte var en termos utan en husvagn. Där förväntades jag bo under helgen. I det här läget visste jag inget om det som väntade...
Matte och Husse tog med mig in i en stor hall. Där stod det massor med stålburar på bord. Konstig utställning tänkte jag, och blev informerad om att jag hamnat på en KATTUTSTÄLLNING!!! Detta var inte bara skrämmande utan också förnedrande för undertecknad. När jag fart runt som ett skållat troll tillräckligt länge tog Matte med mig ut i husvagnen så att jag kunde vila. Jag såg fram emot att vi skulle krypa ner under en filt jag och Matte, men hon menade att jag skulle vara ensam i husvagnen. Nu började jag verkligen bli förbaskad (för att använda ett milt uttryck) och talade högljutt om vad jag tyckte om henne och behandlingen.

På lördagen, samma sak. Visserligen hade jag sällskap av Matilda, Vilgot och deras kompis Linus, men det var ju inte Matte.... Hon kom visserligen nästan en gång i timmen och gick ut med mig och kelade lite, men inte på långa vägar så mycket som jag ville. När jag klagade sa hon att hon var med i styrelsen för klubben som arrangerade utställningen, och då var det massor av jobb att göra. Hon lovade dock (kom i håg det: LOVADE) att vi skulle åka på Italienarspecial på söndagen i Vårgårda.

På natten var det fest i en klubbstuga i närheten av husvagen....vi var inte bjudna, men det gick inte att sova precis. JAG sov, men inte Matte och Husse. Dessutom kom de inte och lade sig förrän klockan var efter midnatt... På morgonen förklarade Matte att vi inte skulle åka på hundutställningen eftersom det var så mycket som behövde göras på kattutställningen. Jag är redan långnosad, men nu blev min nos ännu längre. VA? INGEN HUNDUSTÄLLNING? HUSVAGNSARREST EN DAG TILL????

Så blev det, och jag missade alla söta italienskor. Lurad på konfekten, blåst, kalla det vad du vill, men eländigt är det. Nu måste jag kämpa för att behålla min plats som husdjur nr 1 i familjen. Matte började yra om att hon kanske skulle para två skogisar också! Räcker det inte att Mördar-Madicken är fet som ett troll och ska få småmonster om några veckor? Jag har hört hemska illvilliga rykten som säger att de kan komma samma dag som hundutställningen på Ryda i Borås.... Livet kan inte vara så orättvist, det kan det bara inte!

Ha det gott!

Första officiella utställningen!

Hejsan igen!
I dag har vi varit i Vänersborg hela bandet. Det var dags för första officiella utställningen, och jag lovar, det var tusentals hundar! I alla fall över tusen sa Matte. Vi var 15 ädla italienare som skulle sopa banan med salukis och annat löst hundfolk. (Jag är lite sur för Matte och Husse tycker att Salukis är sååååå snygga.) Nåväl. Jag var ensam hanvalp och skred runt i ringen med värdighet som det anstår en snygg kille som undertecknad. Torbjörn Skaar tyckte också att jag var tjusig och därför blev jag BIR-valp i konkurrens med en sockersmula till tik. Det blev ett HP också och Matte och jag fick tre fina rosetter till samlingen.

Min Matte är en vänlig själ, och hon förstod att jag inte tyckte rosetterna var så intressanta så hon köpte ett annat pris till mig. En torkad tjurmuskel! Jag tror hon såg dagens utställning som ett mandomsprov, för jag fick alltså min allra första tjurmuskel dagen till ära. DET kallar jag pris!

Min gamla matte Margareta var där tillsammans med Anders (han med taxarna och den där svarta läskiga jaktterriern). Vi fick gratulera dem så mycket för i dag blev båda auktoriserade ringsekreterare! Bra jobbat! Det blev puss och kramkalas, och visst kände jag igen dem! Margareta tyckte också att jag var jättesnygg, och jag hörde allt att de pratade om parningar... Säg till bara! Jag är redo! Fast jag måste bli äldre först.....elakt tycker jag!

På tal om elakt, nu ska ni få höra något gräsligt! Min högt älskade tjurmuskel uppskattas inte av resten av familjen. Ja Matte säger inget, (det var ju hon som köpte den) men alla andra säger att jag inte får ha den inomhus. De säger att den luktar. JA MEN VAD TRODDE NI? DET ÄR JU DET SOM ÄR DET FINA I KRÅKSÅNGEN!

Jag lovar er dyrt och heligt att jag ska försvara min tjurmuskel med allt jag har! Ingen tar mitt pris, inte så länge jag får bestämma.

Nu hinner jag inte blogga mera för idag, jag måste kolla så ingen tagit min godbit.

PS: Vad resten av familjen inte vet är att Matte köpte en till........ Jag ÄLSKAR min Matte! DS