Katter, katter må dj...en ta alla katter!

Hej vänner!
Nu har det hänt något fruktansvärt här hemma. Matte har släpat hem en ny katt! Jag trodde det räckte med huset fullt av dessa avskum, men tydligen inte. Nu är det enligt rykten en jättebamse till katt som kommit hit för att stanna. Hade det åtminstone varit en liten unge kunde man ju trycka till den ganska lätt, men det här kan bli marigt. Han lär väga ungefär dubbelt så mycket som husets kung (undertecknad med andra ord), och det krävs list för att komma åt en sån koloss.

Som om inte detta vore nog prioriterar Matte hans sällskap före mitt! Hon tycker så syyyyyynd om honom som inte känner sig hemma här, och då måste hon sova med honom och dessutom sitta och plugga i hans rum. Jag säger bara, jag kommer att hämnas! I går hämnades jag med att gå ut och låtsaskissa. Då går man en sväng i rasthagen och sen går man in igen och kissar på närmsta möbel. Matte blir galen och det är ju alltid något, eller hur? I dag kanske jag tar till ännu värre artilleri, kanske ska bajsa i hennes säng? Nej förresten, hon sover ju inte där på natten så hon kommer inte att märka det. Jag får tänka ut något annat. Om ni har något bra förslag så hör av er till mig. Alla förslag mottages med tacksamhet.

Vänligen er egen Sixten

Tänk vad tiden går...

....nu har jag blivit junior!
Se där vad man kan, rimma minsann!

Halloj gott folk.
Ni kanske trodde jag lagt ner bloggen, men så är inte fallet. Jag har bara bidat min tid, umgåtts med kattungarna som vi haft här hemma och med Enzo min käre rasfrände i Koerhult.
Jag har faktiskt varit hos honom och Candie i två dagar och en natt, kan ni tänka er. Matte och husse skulle ut på galej och då fick jag och barnen vara på besök i Koerhult. Underbart är väl det enda jag kan säga, springa lös på deras enorma gård, leka med Enzo och flirta med Candie.

Jag har också dammat av utställningskopplet, och varit i Växjö och gjort juniordebut. Vi var tre snygga ynglingar, och jag fick se mig slagen av tjusige Leonardo. Jag fick däremot HP eftersom domaren tyckte jag var en snygg kille, men ännu lite för ung. Massor med spännande hundar som vanligt, snackade lite i örat på en neapolitansk mastiff-hane (matte höll på att smälla av).

Nu är allt som vanligt igen, men jag har kommit på ett sätt att förgylla mina måltider! Maten blir sååå mycket godare om man får jobba lite med den istället för att bara stå och äta ur skålen som en ko. Om man som jag (än så länge) har en matskål av plast kan man lyfta den och skaka runt den riktigt ordentligt så att alla små kulor hamnar över köksgolvet. Sen får man snabbt som attan springa runt och äta upp dom innan katterna kommer och försöker smaka. Pröva själva så får ni se!

Nu ska jag gå och lägga mig under filten igen, det börjar bli kallt. Men innan dess ser jag en nalle som inte fått behandling idag. Den får jag nog ta och ruska om ordentligt innan jag lägger mig. Det gäller att sköta sina sysslor!
Ha det gott tills vi hörs

er vän Sixten

Tröttsam helg!

God afton gott folk.
Jag skriver det här liggande i soffan. Jag har haft en hård helg!
I går kväll kom min "lånematte" Catharina och hämtade mig. Lite konstigt att åka iväg på kvällen, men Matte och Husse skulle till Varberg på kattutställning, och jag var så glad över att slippa åka med. Tänk er själva: 250 katter på ett och samma ställe! Det är ju mer än vad man klarar av.
Alltså, det är första gången jag sover borta, men jag är ju en stor kille nu så det gick bra. Jag har ju hundkompisen Simba där, ni vet min gamle polare som är storpudelfarbror. Jag har haft det bra, men lite busig har jag varit också. I ett obevakat ögonblick stack jag ut genom en dörr som lämnats öppen. Jag missar inte en sån chans! Sen SPRANG jag! Catharina & CO följde efter, men jag är ju snabbare än de flesta. Då plötsligt hände något konstigt! De vände! De liksom struntade i mig, hur det nu är möjligt. Jag var ju tvungen att kolla vad som var på gång, det kunde ju vara så att Cockie hade kommit och sånt vill man ju inte missa. Jag återvände alltså lika glad, ganska nöjd med min löprunda.
Nu är jag trött, det tar på krafterna att vara på bortaplan!
Sov gott vänner

Nu har jag utökat mitt revir!

Tjenare kära vänner.
Nu var det väldigt länge sen jag skrev, och det beror på att jag haft väldigt mycket att göra. Kanske är det just då man ska blogga, det kanske är det som är vitsen med blogg? Nu är jag i alla fall här igen. Jag börjar nog med att berätta om min nya kärlek Cockie. Hon är lagom stor, lagom söt och lagom bitchig. Vi springer ikapp och har hur kul som helst! Simba, min pudelkompis, brukar ha henne som inneboende. Hon får träffa mig för att inte alldeles köra slut på gamle Simba, men jag orkar hur mycket som helst, så det så!
Sen har jag varit campinghund må ni tro. Vi har varit på husvagnssemester några dagar och vi åkte bil hur länge som helst. Visserligen kan jag sova i min bur under tiden, och jag fick kissa och äta när behov fanns, så jag klarade mig ganska bra. Väldigt kul att läsa lyktstolpar i andra delar av landet också. Det fanns mycket spännande att lukta på även på orter som inte lät så kul. Eller var det det som det gjorde? Jag vet vilka hundar som bor i Bor, det är ganska kul, eller hur? Vi hade hårda dagar i Blekinge. Matte skulle se ALLT och helst på en gång. Vi var t.o.m. över på Öland! Jag har promenerat i skog, på trotoarer, på kajer och på andra konstiga ställen. Det var härligt att vara med Matte och de andra hela tiden. De åt utomhus för min skull! Husse muttrade lite om att det hade varit trevligt att någon gång sitta INNE på ett matställe och äta, men Matte lämnar mig aldrig ensam i bilen. Gulle henne!
Kort sagt kan man säga att denna resa medförde att jag nu nästan pinkat in hela Blekinge som mitt revir, och det känns jättebra!
I går var jag och hälsade på en falukorv. Han blir nog ledsen om han visste att jag skrev så, men han är ju så fjantigt liten så han kan nog inte läsa. Han är som jag, en italienare, men bara 3 månader ung. Jag brottade ner honom hur lätt som helst, men om jag ska vara ärlig var det kul att leka med honom. Enzo är hans stolta namn, och han är döpt efter en bilbyggargubbe som hette Ferrari i efternamn, om det namnet är bekant.
Enzo i all ära, men Candy, mitt hjärtas stora dam bor ju hos Enzo och kan ni gissa? I går när vi var där och hälsade på så löpte hon!!! Jag försökte lura med henne bort i skogen, men vi blev påkomna hela tiden, attans också! Jag får vänta tills Cockie blivit lite äldre så kanske jag har större framgång.
Nu ska jag gå och ta en tupplur efter allt skrivade.
Ha det så gott!

Ny utställningsdag

I dag var det dags igen! Vi gick upp jättetidigt och började lasta in alla saker i bilen. Det blev en ganska lång resa, ända till Tvååker utanför Varberg. När vi kom dit insåg jag att det var en stoooor utställning vi kommit till. Internationell sa matte, vad det nu betyder. Många hundar av många olika sorter och storlekar. Jag snackade med italienartjejerna från Svenljunga, de är så himla snygga och trevliga! Vi behövde inte vänta så länge, jag var först ut i ringen. Det gäller ju att visa standarden direkt tänkte jag, och svävade in i ringen. Domaren tyckte mycket om mig, så hon fick en liten slick i ansiktet när jag stod på bordet. Ett rött och ett lila band fick vi med oss ut.

Sen var det brudarnas tur. Sötnosen från Svenljunga gick segrande ur den matchen, så vi möttes på nytt. Domaren sa att vi var väldigt likvärdiga och väldigt fina båda två, (som om det var någon nyhet). Vi fick BIR-rosetten med oss den här gången också, men nästa gång är det faktiskt sockersmulans tur att vinna!

Matte och jag tog det lugnt i tältet medan resten av familjen åkte en sväng för att fika och köpa mat. Jag vilade mig i form till finalen som det anstår en livsnjutare! När det var finaldags samlades massor av hundar (säkert 40 stycken) från alla grupper till förhandsgranskning.
Sen var det in i stora ringen. Det är så himla orättvist, jag få alltid gå sist! Har de inte förstått att jag borde gå först? Eller är det helt enkelt så att de vet att "den som väntar på något gott...." Jag får kolla upp det tror jag.

På väg från finalringen träffade jag en häftig kille! En Afghanfarbror som tyckte att jag var en kul lekkamrat. Vi busade runt, och han var van vid att leka med Italienare, för han har såna hemma! Det ryktades om att han hade en Italienartjej hemma som lät väldigt intressant... Synd att de bodde så långt bort, jag hade gärna lekt mera med honom och resten av hans gäng.

Det var verkligen på tiden att jag fick en heldag med Mattes uppmärksamhet. Hon har varit rent bedrövlig sista veckan. Mördar-Madicken ni vet har fått bebisar. Inte kunde hon få barn på vanligt sätt, nej då, en himla massa ståhej med kejsarsnitt och jag vet inte vad. Jag har inte fått inspektera dem, och ska jag vara ärlig är jag inte så noga med det. Är de lika läskiga som Madicken och Jo-Jo kan det gärna vara. Sju stycken blev det, så ni förstår att jag är orolig!

Nu ska jag leka en stund med det fina gosedjuret Matte köpte till mig, och sen är det nog dags för en tupplur. Det tar på krafterna att ligga på topp!
Ha det gott alla två- och fyrbenta vänner.

En VARM utställningsdag

Tjenare vänner
I dag har det varit en tuff dag. Den började lugnt och stilla med mys i husses knä i rastgården. Sen hände det saker. Matte packade utställningsväskan och alla var på hugget. Då visste jag, det var dags för "the king of the ring" att visa upp sig. Nu skulle vi inte åka så långt, bara in till Borås. Väl där fanns det som vanligt massor att lukta på och jag trivdes som fisken i vattnet. Sen följde de vanliga rutinerna, upp med tältet, fram med stolar och sen....... VÄNTAN. Det är det näst mysigaste, för då får jag ligga i mattes knä och spana på snygga brudar. Det fanns många!

När alla de där långörade Salukishundarna var klara var det vår tur. Jag var ensam hanvalp och jag var jätteduktig i ringen. Sprang snyggt och stod ännu snyggare. I dag fick inte domaren någon puss, man får ju inte verka för angelägen.... Jag fick två band, ett rött och ett lila. Sen fick vi gå ur ringen medan tjejerna skulle göra upp. Två kalaspinglor sprang runt, och jag hade gett vad som helst för att få springa efter dem! Nu fick jag inte det, men när deras klass var avgjord fick jag i alla fall gå in och springa lite före den ena tjejen. Matte och jag blev jätteglada när domaren kom fram till oss och sa "GRATULERER" (han var från Norge).

Sen följde ännu längre väntan, men när det väl var dags för valpfinalen (23 hundar) hade jag liksom tappat sugen. Koncentrationen var som bortblåst, och det luktade härligt i gräset. Matte ville att jag skulle gå med nosen upp, men eftersom det är min nos är det jag som bestämmer, och jag gick med nosen i marken hela tiden..... Det spelade nog inte någon roll, och vi var ganska glada för att få gå till skuggan och vattenskålen utan att behöva springa runt som en av de fem finalisterna....

Väl hemma insåg jag att Mao kommit hem. Han har nämligen tagit sig friheter! Natten före hade han varit ute precis hela natten. Alla var jätteoroliga för honom och började prata om att jag skulle ha något med saken att göra. JAG? Världens mest oskyldiga hund! Om han nu inte vill att jag ska stå över honom och bita i öronen eller dra honom i svansen, eller för den delen, bita honom i de kulor han inte har kvar... så får han väl skälla ifrån? Den katten är en mes, och det gör väl inget om han inte bor här? Det finns ju alldeles tillräckligt många, för många, katter här!

Madicken är tjock som en gris! Det ska bli kattungar vilken dag som helst sägs det. Jag är väldigt sur för det, eftersom Matte tillbringar jättemycket tid med henne.

Nu ska jag gå ut och lägga mig i solen en stund!

Sommar!

Nu är det äntligen italienarväder! Sol hela dagen och ingen blåst. Jag och Matte pluggade i solen i går. Det vill säga, hon läste och jag låg i hennes knä och solade. Tur att hon inte läste högt, för det verkade inte vara någon rolig bok. Catharina var på besök också (ni vet min extramatte som passar mig ibland) och hon hade något konstigt med sig. Ett hinder som hon sa att jag skulle hoppa över. Nu var det ett väldigt litet hinder, så det var ju ingen match för en spänstig yngling som undertecknad. Det var inte så enkelt visade det sig, eftersom hon hade bestämt sig för att jag skulle sitta fint precis framför hindret innan jag hoppade över. Vi som mest övat på "stå" jag och Matte.... Jag ville helst göra på mitt sätt, men Catharina är en bestämd människa. Matte och jag fick i läxa att öva på det och det har vi gjort. Jag sitter fint, får godis, kollar på hindret, Matte ropar "framåt" och jag springer......förbi hindret. Vem har sagt att det bara finns ett sätt att lösa problem på? Det är innovativt och framåtsträvande att hitta nya lösningar säger Matte, men det gäller nog inte i det här fallet.
Nu ska vi gå ut och sätta oss i skuggan jag och Matte!
Ha det gott i värmen!

Kompisbesök!

Tjenare!
I dag har det varit hundbesök här. En trevlig herre på tre år vid namn Dino och medföljande matte var och hälsade på. Jag blev så överlycklig för att äntligen få en jämlike istället för dessa hemska katter som jag tvingades tillbringa helgen med. Dino är en powder-puff kille som var precis i rätt storlek för att kunna spexa med. Han tyckte nog att jag var lite jobbig, men han hade stort tålamod med allt mitt nosande. Snygga tänder hade han också, det vet jag för han visade dem ibland.... Jag vet inte om han trodde jag var tandläkare eller nåt'....

Annars kan jag meddela att det inte är något italienarväder ute. Det blåser och regnar så jag hoppas att Matte inte tänker dra ut mig för toalettbesök. Jag måste vidhålla att det är höjden av orättvisa att jag är den ende i familjen som behöver gå på toa utomhus!!!

Nu ska jag fortsätta vila, det tar på krafterna att leka i fyra timmar!
Ha det gott!

Alltid dessa katter!

Hej på er vänner i cyberrymden
Den här helgen kommer att gå till historien. Nej, jag inte varit på utställning igen. Det var planerat så, men vad kom emellan tror ni? Just det! KATTER!!! Jag ska ta det från början så ni förstår min frustration och ilska på dessa fyrfotingar.

Det började redan i torsdags. De började bära ut saker till en konstig termos som stått parkerad utanför huset hela tiden. Jag har undrat vad det är, och nu såg jag att termosen hade dörr. Där bar de in allt möjligt. Bland annat åkte min utställningsväska in, så jag fattade vad som var på gång!
På fredagmorgonen lassades ännu mer in, och till sist lastades jag in. (Inte i termosen tack och lov, utan i bilen). Jag såg framför mig alla söta tikar som jag skulle få träffa och nosa på, tjusiga italienskor och kanske också en och annan goldentjej.

När vi stannat termosen, blev jag informerad om att det inte var en termos utan en husvagn. Där förväntades jag bo under helgen. I det här läget visste jag inget om det som väntade...
Matte och Husse tog med mig in i en stor hall. Där stod det massor med stålburar på bord. Konstig utställning tänkte jag, och blev informerad om att jag hamnat på en KATTUTSTÄLLNING!!! Detta var inte bara skrämmande utan också förnedrande för undertecknad. När jag fart runt som ett skållat troll tillräckligt länge tog Matte med mig ut i husvagnen så att jag kunde vila. Jag såg fram emot att vi skulle krypa ner under en filt jag och Matte, men hon menade att jag skulle vara ensam i husvagnen. Nu började jag verkligen bli förbaskad (för att använda ett milt uttryck) och talade högljutt om vad jag tyckte om henne och behandlingen.

På lördagen, samma sak. Visserligen hade jag sällskap av Matilda, Vilgot och deras kompis Linus, men det var ju inte Matte.... Hon kom visserligen nästan en gång i timmen och gick ut med mig och kelade lite, men inte på långa vägar så mycket som jag ville. När jag klagade sa hon att hon var med i styrelsen för klubben som arrangerade utställningen, och då var det massor av jobb att göra. Hon lovade dock (kom i håg det: LOVADE) att vi skulle åka på Italienarspecial på söndagen i Vårgårda.

På natten var det fest i en klubbstuga i närheten av husvagen....vi var inte bjudna, men det gick inte att sova precis. JAG sov, men inte Matte och Husse. Dessutom kom de inte och lade sig förrän klockan var efter midnatt... På morgonen förklarade Matte att vi inte skulle åka på hundutställningen eftersom det var så mycket som behövde göras på kattutställningen. Jag är redan långnosad, men nu blev min nos ännu längre. VA? INGEN HUNDUSTÄLLNING? HUSVAGNSARREST EN DAG TILL????

Så blev det, och jag missade alla söta italienskor. Lurad på konfekten, blåst, kalla det vad du vill, men eländigt är det. Nu måste jag kämpa för att behålla min plats som husdjur nr 1 i familjen. Matte började yra om att hon kanske skulle para två skogisar också! Räcker det inte att Mördar-Madicken är fet som ett troll och ska få småmonster om några veckor? Jag har hört hemska illvilliga rykten som säger att de kan komma samma dag som hundutställningen på Ryda i Borås.... Livet kan inte vara så orättvist, det kan det bara inte!

Ha det gott!

Första officiella utställningen!

Hejsan igen!
I dag har vi varit i Vänersborg hela bandet. Det var dags för första officiella utställningen, och jag lovar, det var tusentals hundar! I alla fall över tusen sa Matte. Vi var 15 ädla italienare som skulle sopa banan med salukis och annat löst hundfolk. (Jag är lite sur för Matte och Husse tycker att Salukis är sååååå snygga.) Nåväl. Jag var ensam hanvalp och skred runt i ringen med värdighet som det anstår en snygg kille som undertecknad. Torbjörn Skaar tyckte också att jag var tjusig och därför blev jag BIR-valp i konkurrens med en sockersmula till tik. Det blev ett HP också och Matte och jag fick tre fina rosetter till samlingen.

Min Matte är en vänlig själ, och hon förstod att jag inte tyckte rosetterna var så intressanta så hon köpte ett annat pris till mig. En torkad tjurmuskel! Jag tror hon såg dagens utställning som ett mandomsprov, för jag fick alltså min allra första tjurmuskel dagen till ära. DET kallar jag pris!

Min gamla matte Margareta var där tillsammans med Anders (han med taxarna och den där svarta läskiga jaktterriern). Vi fick gratulera dem så mycket för i dag blev båda auktoriserade ringsekreterare! Bra jobbat! Det blev puss och kramkalas, och visst kände jag igen dem! Margareta tyckte också att jag var jättesnygg, och jag hörde allt att de pratade om parningar... Säg till bara! Jag är redo! Fast jag måste bli äldre först.....elakt tycker jag!

På tal om elakt, nu ska ni få höra något gräsligt! Min högt älskade tjurmuskel uppskattas inte av resten av familjen. Ja Matte säger inget, (det var ju hon som köpte den) men alla andra säger att jag inte får ha den inomhus. De säger att den luktar. JA MEN VAD TRODDE NI? DET ÄR JU DET SOM ÄR DET FINA I KRÅKSÅNGEN!

Jag lovar er dyrt och heligt att jag ska försvara min tjurmuskel med allt jag har! Ingen tar mitt pris, inte så länge jag får bestämma.

Nu hinner jag inte blogga mera för idag, jag måste kolla så ingen tagit min godbit.

PS: Vad resten av familjen inte vet är att Matte köpte en till........ Jag ÄLSKAR min Matte! DS

Jag börjar bli stor!

Ja, nu har jag faktiskt blivit stor på riktigt. Jag har nu äntligen tappat den där eländiga tanden som gick av. Matte har lirkat lite på den, givit mig morötter och ben och gnaga på och det gjorde susen! Båda de vassa långa mjölkbissarna är nu ett minne blott. Något annat nytt är att jag faktiskt vågar kissa på planen när vi är på valpkurs! Och Dunder skällde faktiskt inte på mig förra gången. Han vågar nog inte, den lurvbollen.
Vi tränade inkallning i tisdags. Det är högst överskattat tycker jag. Jag vet ju att matte finns i närheten, och att hon aldrig skulle gå utan mig, så varför springa till henne direkt? Det är ju så härligt att springa, och planen är till och med större än vår gräsmatta hemma. Man kan sträcka ut och låtsas att man är en grayhound på bana! Sen skulle vi gå fritt följ mellan koner, utan koppel alltså. Matte hypnotiserade mig med en bit av mitt favoritgodis, och sen gick hon som en skruvad mask för att kunna hålla kvar i mitt intresse för godbiten... Man borde tagit ett kort på det och publicerat!
När Matte och jag (och lillhusse Vilgot) var vid brevlådan i dag fanns det en bekräftelse till en ny hundutställning. Nästa söndag blir det premiär på officiell utställning och premiär i 6 - 9 månadersklassen. Massor med hundar sa Matte att det blir. Hela 17 ringar och över 1000 hundar! Margareta, min gamla matte håller på att utbilda sig till ringsekreterare och hon ska vara på plats, fast inte i min ring tyvärr. Jag undrar om hon känner igen mig!
Ha det gott alla vänner därute i solen

Nu har jag börjat skolan!

I dag var det dags för valpkurs! Vi var inte så många, det måste väl vara någon elitklass kan jag tro... Det var en tax, (trevlig tjej, såna har jag träffat förut), en Cavaljer King Charles spaniel (en riktig liten tårtsmula), en Powderpuff (kaxig kille som morrade och skällde på mig) och till sist min lilla älskling Freja!

Det var tänkt att vi skulle göra övningar, som att hålla koll på vart Matte och Minimatte tog vägen, men hur ska man ha tid med sånt när det luktar så mycket? När hon ropade kom jag i alla fall som ett skott, jag visste ju att hon hade godis med sig... Jag trodde att man skulle få leka och ha rast i skolan också, men inte här inte. Träning varvat med att vara stilla, hur kul är det på en skala?

Min vana trogen väntade jag med att kissa tills jag kom hem. Dunder, Powderpuffen kissade desto mera, och sprätte gräs runt sig med baktassarna. Jag höll mig till tjejerna jag, speciellt min lilla Freja och min nya lilla flickvän, Cavaljeren. Nu orkar jag faktiskt inte skriva mera, är lite trött i tassen efter alla nya lärdomar.
Ha det gott alla, och njut av bilden på min älskling! (Frejas matte Eva har skickat bilden)

Utställning igen!

Ja det är sant, vi har varit på utställning igen! Nu var det på hemmaplan, Södra Älvsborgs Kennelklubb hade inofficiell utställning, och där har jag ju varit förut på utställningskurs.
Nu var ju en av "fröknarna" där, så Matte sa att jag fick visa att jag lärt mig något. Hon är rolig ibland Matte, hon borde ju ha förstått att jag fattat hur man ska göra på utställning. Redan när hon började ställa fram kylväskan och min kasse vid dörren fattade jag vad som var på gång. Det var bäst att lägga sig tillrätta i buren, så de inte åkte och hade kul utan mej!

Nåväl, det första jag såg när vi kom dit var ett gäng av mina släktingar från Skogsvilles kennel. Ett helt gäng med vackra italienare! Jag hälsade på några av dem och det var så kul att leka med någon som gjorde som jag. Ni kanske inte vet att vi italienare har en speciell lek-kod som inte andra hundar har. Därför är det extra kul att träffa "folk" av samma ras.

Vi invigde vårt snygga tält också, och Matte och Husse fick upp det utan att bli sura på varandra, vilket var lite oväntat. Matte brukar bli sur på Husse om han inte gör som hon säger...
Efter en stund kom Candy med sin matte och sina hussar. Jag blev överlycklig, men hon blev instängd i en hage och jag i min bur innan vi hann hitta på något hoola-balloo.

När det var min tur visade det sig att jag var ensam i klassen. De andra valparna upp till 6 månader hade säkert hört att jag skulle komma, och då valde de att stanna hemma... Jag seglade runt i ringen med sväv i steget som vanligt, och Matte tyckte jag var sååååå duktig. Domaren gillade mig och skrev fina saker om mig, och sen fick vi två rosetter. En som det stod HP på, och en som det stod BIR-valp på. Därefter kikade vi på de stora italienarna, och de var lika snygga och duktiga som jag!

Sen var det dags för final för alla BIR-valpar 4 -6 månader. Vi var 18 valpar eftersom alla raser tävlade tillsammans i finalen. Vi fick gå runt, och trots att jag hade en jätteliten och jättesöt Pomerain framför mig gick jag snyggt och stiligt. Domaren valde ut 6 valpar som fick gå in i ringen, resten tackade hon och de fick gå hem. Jag var med bland de 6! Sen fick vi gå ett varv till, och då fick en till gå hem. Jag fick en orange rosett och fick ställa mig vid prishögen för 5:e plats! Inte illa! Vann gjorde en jättefin Faraohund som vi träffade redan på Tjolöholm. Hon har en snygg Salukikompis som jag och Matte spanat lite extra på....

Candy fick också pris! Hon fick flera rosetter och blev 3:a i veteranfinalen!!!

Efter ännu en lyckad och solig utställningsdag var det dags att åka hem och KISSA! Det är så läskigt när det luktar efter många vuxna hundar så jag vågar helt enkelt inte lämna något visitkort! Matte säger att jag kommer att lära mig det med tiden, men än så länge håller jag mig in i det längsta!

I dag är det slappedag, och jag ska gnaga på tuggskon som jag fick i pris. Matte var gladare för ostbrickan, tillbringaren och tacoskålarna, men jag gillade tuggisen bättre.

Ha det gott alla vänner!

Nya bilder på undertecknad

Halloj på er!
I går var jag ute i trädgården och poserade. Ja, jag gjorde andra saker också, som att leta efter doftspår och köra race så jorden sprutade. Matte trodde hon skulle kunna fota mig när jag sprang, men hon är för seg, alldeles för seg. Sen gjorde jag nyttiga saker också. Jag hjälpte Husse att gräva ett nytt potatisland. Tänk vad mycket fina stenar man kan hitta när man gräver! Jag fick tyvärr inte behålla mina skatter eftersom Matte tyckte att det varit tillräckligt med tandtrubbel för min del. Om ni kollar på bilderna så ser ni hur mina italienska muskler spelar i solen. Tänk att man kan vara så snygg! Nästa helg är det utställning igen. Vi är 9 italienare anmälda så det ska bli kul att träffa dem!
Ha det gott!

Ingen fara på taket

Hejsan
I dag har vi varit hos veterinären. Matte var nervös, det kände jag, så jag undrade nog vad som skulle hända. Lite överskattat det där med veterinärbesök, det hände ju inte något alls. Mer än att en tant höll fast mig medan en annan tittade i munnen på mig. Sen sa hon som tittat där fram "Ja, men det här är ingen idé att vi gör något åt. Han kommer att tappa den inom några veckor för den nya tanden kommer ner precis bakom. Bara håll koll så han inte blir hängig." Sen fick vi gå till kassan. Matte blev lite blek om nosen när hon fick höra vad det kostade, men jag är väl värd alla pengar som finns och lite till för henne, så hon muttrade inte. Inte förrän vi kom ut i bilen pratade hon något om att hon borde utbildat sig till veterinär och tittar hundar i munnen hela dagarna. Hon tyckte att 700:- var lite saftigt för besöket.
Hur som helst, när vi kom hem fick jag mat, eftersom Matte inte gav mig någon mat i morse. Det var tydligen inte bra att ha mat i magen om man ska opereras. Detta gör ju också att det är fritt fram för utställning 17 maj, och det är vi glada för här hemma.
Nu ska jag ta igen mig en stund, sen ska jag nog fjäska med min Matte för hon har varit borta i två dagar. Då har jag varit hos Catarina och Simba och haft det kul. Fast Catarina var lite sur på mig i måndags morse. Man fick visst inte revirkissa på möblerna..... taskigt va? Fast hon är ändå snäll, så lite får man väl foga sig i vad hon tycker.
Ha det gott alla.

Kalla mig ringens kung!

Tjenare vänner!
I dag har vi varit på utställning i slottsmiljö minsann! Tjolöholms slott utanför Kungsbacka och Svenska Pudelklubbens västra avdelning. På vägen dit hände ett litet missöde. Jag håller ju på att byta tänder och det kliar något väldigt i min mun. Matte hade inte gett mig något att gnaga på i buren, så jag försökte lösa det själv. Jag gnagde på burgallret, men se det skulle jag låtit bli. Plötsligt fastnade jag!!!! Matte försökte hjälpa mig, men jag fick panik och drog till. Vad hände tror ni? Just det min långa fina huggtand på vänster sida gick av! Så nu har jag bara en halv tand, och Matte har sagt att vi ska åka till veterinären i morgon för att kolla. Tydligen var det inte så farligt som hon först trodde, för det var bara en mjölktand och jag har inte ont av det just nu i alla fall.

Framme på utställningsplatsen var det blåsigt som bara den, men Matte hade filt med sig som jag fick krypa under. Vi kollade in många hundar och min lilla goding Freja (mopsen från utställningskursen) var där! Vi busade och pussades en stund tills våra mattar tyckte att det fick räcka. Räcka? Man blir väl aldrig klar med sånt????
Sen har jag en ny tjej också! Hon ser ut som undertecknad, bara lite äldre och lite mörkare. Hon är en riktig snygging vill jag lova! Sen heter hon ju Skogsville's Sweetest Girl in Town, och det var hon nog också! Hon tog BIR av de två vuxna och slog med andra ord CH Skogsville's Fool For Your Lovin' på sin utställningspremiär!

Jag gjorde som förra veckan, gick med nosen i backen och luktade efter alla hundar som gått omkring på området. Men när det sen var dags för ringen svävade jag in som en kung! Domaren fick pussar och tyckte att jag var störtsnygg. Så här skrev domaren, Anette Lindblom;
Underbar 5-månaders valp av utmärkt typ och storlek för sin ålder.
Mycket vackert huvud och uttryck.
Vackra placerade öron.
Bra hals och rygg.
Fint vinklad fram och bak.
Utmärkt bröstkorg för åldern.
Rör sig härligt och rastypiskt.
Ledigt och fritt fram och tillbaka.
En mycket typisk liten italienare.

Jag var ensam i klassen och fick HP och BIR. I gruppfinalen slog jag 3 hundar och hamnade på andra plats efter en irländs varghund. Till pris fick jag en jättefin leksaksapa!

För Freja gick det också bra, hon blev BIR-valp men oplacerad i gruppen. För min lilla nya toppsnäcka Sweetest Girl in Town blev det som för mig BIG-2.

Då vet ni hur det gått i dag för mig, Sixten, ringens kung!

Kattskrällen!

Hejsan
Ni som följt min blogg vet ju att:
1, Det bor katter här
2, Det finns katter som är värre än de andra...
3, Jag är liiiite rädd för ovanstående katter...
4, Jag är snyggast, det har jag papper på från utställningen i helgen
5, Utställning är jobbigt!

Nu ska jag berätta hur sakerna hänger ihop. I en veckas tid nu har de hemska monstren Mördar-Madicken och Tjock-JoJo varit instängda i ett eget rum. Jag har ju tagit det för självklart att denna anordning var för att jag skulle slippa dem. I går förstod jag att så inte var fallet. Jag var ju som ni förstår väldigt trött efter lördagens utställning. Det tar på krafterna att hålla reda på 300 hundar och visa upp sig för alla tjejer. När jag låg och sov som bäst i går eftermiddag väcktes jag av ett gräsligt ljud! Jag trodde att någon höll på att dö allra minst! Matte flög upp ur soffan (hon var också trött) och ropade "Jaaaaa, äntligen!!!" Jag tänkte först att hon var jätteglad för att Madicken höll på att gå åt, för det var från henne ljudet kom. Men sen förstod jag det hemska faktumet. Jo-Jo och Madicken var instängda för att ha ett litet kärleksmöte! Med andra ord: Jo-Jo med hängmagen får para som han vill, medan jag Snygg-Sixten får tillsägelse när jag försöker förföra Candy! Orättvist! Dessutom undrar jag om de behöver hålla på hur många gånger som helst, och om hon verlkligen behöver låta så illa. Man kan ju inte sova ju! Jag gissar att min frid snart är över, för Matte börjar prata om att de snart är klara och kan komma ut igen. Aj, aj, aj, då blir det till att akta sig igen. Fast det är allt väldigt kul att reta dem.... Fantomen och de andra är ju inte någon match längre, jag tar ju dem hur lätt som helst.
Så, nu vet ni hur det är här hemma. Nu ska jag gå ut och lägga mig i solen en stund och njuta av livet.

Showkillen Sixten

I går kära vänner gjorde jag debut i rampljuset! Visserligen bestod strålkastaren av en lysande sol, men det gjorde ju inte saken sämre. Arenan var Vara-Nossebro Brukshundsklubb och vi var på plats i väldigt god tid eftersom Matte ville att jag skulle få känna in miljön och vänja mig vid alla hundar och allt ståhej. Jag skötte mig väl sådär tyckte hon.... gick med nosen i marken hela tiden för det luktade så spännande. Lite läskigt var det också, många äldre hundar hade lämnat visitkort, vilket gjorde att jag inte vågade kissa. Vi gick runt området flera omgångar, men jag knep ihop. Ända till jag kom in i min nyinköpta hopfällbara hage. Där var det tryggt och lugnt och jag kissade floder. Jag förstod också att det inte var läge att hälsa på andra hundar och låg lugnt och avslappnat på filten och solade.
När det började närma sig vår tur tog Matte på mig utställningskopplet och vi skulle öva. Min nos var som fastklistrad i marken och hur hon än försökte locka och prata struntade jag i henne!
Sen var det vår tur. Jag var ensam Italienare, och jag tänkte att nu ska de få se på vem som regerar!
Med en häpen Matte i andra ändan av kopplet seglade jag in i ringen med högburet huvud och med ett läckert steg. Vi svävade fram till domaren, som beundrande sa "Det gör ju inget att det bara är en i rasen när det är en så här vacker representant". Vi fick gå ett varv i ringen, och jag fortsatte att visa hur man ska uppföra sig när man är en ädel Italiensk vinthund. Matte var nu så förbluffad så hon bara kunde säga: Bra gubben, dukigt kille, hela tiden. Uppe på bordet stod jag stilla och lät honom klämma och känna, titta på tänder o.s.v. Eftersom han sa så fina ord om mig fick han en liten slick som tack. Sen skulle vi gå diagonalt över ringen så han kunde se mig från alla vackra sidor. När han talat om för ringsekreteraren vilken fin hund jag var, sa han till Matte att han önskade oss stort lycka till i framtiden, eftersom jag var en så extremt lovande valp! Vill ni veta vad han sa? Jag delar så gärna med mig!

Lovande valp.
Vackert huvud.
Fina proportioner.
Stora fina mörka ögon.
Vackra öron.
Utmärkt hals.
Mjuka linjer.
Vacker överlinje,
Raka framben.
Utmärkta tassar.
Bra bakställ.
Rör sig med värdighet.

Så i fall någon undrar vem som äger utställningsringen kan ni nu tala om att det gör Snygg-Sixten! Jag fick två rosetter med mig hem, ett HP och ett BIR-valp. I stora BIR-valpfinalen var vi 21 hundar, och domaren tog ut fem hundar men inte mig. Lika bra det, för då var jag ganska trött.

I dag är det slappdag, för jag var rejält trött efter en sån händelserik dag!
Ha det gott tills vi hörs. På lördag är det dags för utställning igen. Håll tummarna!

Vilken husse jag har!

Oj oj oj, vilken husse jag har! I helgen gjorde han stordåd för min skull. Vi har ju en trädgård utan staket och ibland smiter jag. Det är inte så bra, eftersom det bor en schäfer modell större och arg mitt emot oss. Matte får lite fjärilar i magen när jag smiter in på deras garageuppfart för att "läsa tidningen". Därför tyckte Matte att vi skulle hägna in en del av tomten för mig. Sagt och gjort. Husse har satt upp ett snyggt trästaket som gör att jag inte kan smita iväg upp på gatan, och i häckarna mot grannarna har han satt nät så jag inte kan krypa igenom. Mot skogen hade vi redan nät, men det är fixat så det ska vara Sixtensäkert nu också. Detta mina vänner innebär att jag har mellan 200 och 300 kvadratmeter att sträcka ut på! Det är så kul att vara lös, och så kan jag vara med Matte när hon påtar i landen. Katterna får vara i lilla rastgården, men nu har jag lärt mig att man inte ska springa fram och reta dem.... jag sprang rätt i en rosenbuske sist jag försökte....
I dag kära vänner ska jag bada! Matte har pratat om det och jag vet inte riktigt vad det är, men det löser sig nog. Hon har sagt att jag ska vara fin till på lördag då jag ska på utställning. Hoppas hon har laddat med smaskigt godis, annars tänker jag då inte gå fint i snöret!
Jag skriver på söndag och berättar om hur det äventyret gick!
Ha det gott vänner, nu ska vi gå ut och jaga bollar i trädgården.

Nu är jag nästan en utställningshund!

Foto Kjell Lindström

Foto Kjell Lindström


Nu har Matte och undertecknad tagit examen i utställningsskolan. Jag fick väl inte direkt MVG av Matte, hon tyckte att jag bar mig väldigt busigt åt i ringen.... Men vem kan väl koncentrera sig på att gå snyggt när det finns massor med TJEJER runt omkring? Det luktade gott efter dem på varenda grästuva, så säg den kille som kan gå med näsan i vädret då? Enda gången jag gick med näsan i vädret var när det fanns en storvuxen tjejs bakända framför....om ni förstår....
Sen dök ju en överraskning upp också! Candy har nog smygläst min blogg där jag skrev om min lilla mopstjej (Freja heter hon, det vet jag nu) så hon kom dit för att heja på mig. Härligt när tjejerna tävlar om ens gunst. Matte funderade på om det verkligen kunde vara så att jag var så tidig med det här med tjejer, och min kloka uppfödare Margareta talade om för henne att det var helt normalt. Vi italienare är ju kända för att vara väldigt sexiga och virila (ingen nyhet eller?) och en italienare som inte vill para är det något fel på, enligt välunderättad källa (Margareta alltså). Så till er som tror att jag ska lägga av med mina försök säger jag bara; glöm det blixtfort. Tyvärr fick Matte en del råd från min gamla matte om hur hon ska få mig att lägga av, men det tänker jag absolut inte lyssna på. Solen skiner, livet leker, tikar luktar gott, det är väl det livet går ut på eller?
Nästa helg blir det utställningsdebut på riktigt. Hoppas Matte har vett på att ta med sig annat godis då! Jag har faktiskt kommit på nu att hon försöker få mig att tro att min vanliga mat är godis! Hon underskattar mig, det säger jag bara.
Nosslick på er allihopa!

Skogspromenader, höns och annat

Halloj igen
I går var jag på utflykt igen. Resan gick till Fritsla, och min älskling Candy med familj. I går var det inte bara Matte som var med utan husse och småmänniskorna också. De där fjäderbollarna stod och lät när vi kom, men den här gången blev jag inte rädd för dem. Man kan väl säga att jag glömde allt, både höns och människor, när jag fick se Candy. Eftersom vi redan klarat av första daten tänkte jag att det var bara att fortsätta där vi slutade sist (ni vet, det där jag inte fick skriva om). Döm om min förvåning när hon plötsligt började skälla åt mig när jag nosade henne intensivt på onämnbara ställen! Hon som var så snäll förra gången började nu visa tänder och morra, ÅT MIG! Det som var ännu värre var att alla människorna, inklusive min kära Matte, sa att hon var DUKTIG när hon gjorde det! Jag blev djupt sårad, i fem sekunder ungefär, och sen försökte jag igen. Det blev väldigt många försök.......med samma eländiga resultat.
Till slut insåg jag det omöjliga i operationen, så jag började nosa efter kul saker istället. När jag lugnat ner mig en smula tyckte våra mattar att vi skulle gå ut i skogen. De hade världens häftigaste skog precis vid tomten, med höga träd, och inte som i vår skog hemma, en massa stickiga pinnar som slår en när man går förbi. Här var det mossa att springa i!
När det var dags att åka hem var jag ordentligt trött. Candy också tror jag, och vet ni vad jag tror? Jag tror att Candys Matte och Husse kommer att skaffa en hund till. Jag har en känsla av att det inte kommer att bli en golden retriver....
Ha det gott i vårvärmen alla vänner

Nu är jag tillbaka!

Ja, jag vet att det var längesen jag bloggade. Alla rykten om skadade tassar dementeras härmed å det skarpaste. Det är bara så att Matte och jag har haft massor av saker för oss. Nu menar jag inte bara det vanliga, hennes skrivande ni vet "interkulturell kompetens", "pedagogisk grundsyn" och "anknytningsteori" är sånt som hon skriver om. Skittråkigt! Jag däremot ska berätta vad vi varit ute på för SPÄNNANDE saker!
I söndags var det bilresa hela dagen. Tjockisen Jo-Jo skulle till veterinären (Jag har länge misstänkt att det är något fel på honom) och kolla sitt hjärta. Jag undrar om de tog kolesterolprov också, fet som han är. Vi hade en katt och matte till med oss, en vit katt som hette Tusse. Han hade nog doppat näsan i något som han inte skulle för han var helt grå i fejan. Jag fick lära mig att han var av annan ras än dem vi har hemma. Birma, där lärde man sig något nytt oviktigt. Sissi, hans matte var det synd om eftersom hon var lite allergisk mot mej.
Hur som helst, innnan vi kom till veterinären skulle vi hem till Mattes kompis Annette och tydligen titta på Jo-Jo's bebis. Tror ni jag fick titta? Tror ni jag fick jaga katterna? NEJ! Vet ni vad de hade mage att göra??? Stänga ute mig i ett uterum. Som om jag skulle vara nöjd med det? Jag berättade med all önskvärd tydlighet att jag faktiskt inte accepterar att bli utstängd från min flock. Inte lyssnade de, så då fick jag ta till mina bästa konster för att få dem uppmärksamma på det hemska de utsatte mig för. Jag hoppade på bakbenen 50 cm upp i luften så de såg mig genom fönstret! Då veknade Mattes hjärta och jag fick komma in och sitta i hennes knä.
Efter en stund var det dags för veterinärbesök, och Jo-Jo-klumpen visade lite sköna takter när han inte ville gå med på ultraljudsundersökningen. Han fick en liten spruta och sen var han slö och stilla som en strandad säl. (Jag borde pratat med veterinären om en långtidsverkande spruta till Jo-Jo. Tänk vad skönt det vore om han låg stilla och inte fräste när jag vill anfalla honom.) Han hade i alla fall ett friskt hjärta, och veterinären sa inget om kolesterolet eller hängmagen. Han var väl för finkänslig för det kan jag tro.
På hemvägen sov jag, men väcktes av en gräslig lukt. Jo-Jo hade kissat! Det luktar inte rosor precis, om man säger så.

Nästa äventyr var i tisdags. Matte och jag var på utställningskurs. Det innebär att man får se på en massa spännade hundar utan att få leka med dem, och att matte tar fram ett fult smalt halsband i stället för mitt snygga Hurtta. Sen får man gå jämte matte utan att titta på andra hundar och utan att nosa på alla doftspår på gräset. Inte nog med det. När man väl har stannat måste man stå stilla på ett speciellt vis. Jag gjorde så gott jag kunde, men eftersom jag inte är så gammal som de andra hundarna som var med blev jag trött. En annan valp blev också trött, och det var liksom kvällens behållning. Hon var så söt!!!! Dessutom född på samma dag som jag och då förstår ju alla att hon måste vara speciell. En liten mopsflicka, en riktig liten goding. Vi lekte lite vid sidan om träningsplanen och nu längtar jag till nästa tisdag!
Matte har fått kurser på hjärnan så nu har hon anmält mig till valpkurs också. Hon pratade något om att komma när hon ropar. Det har jag ju kunnat länge, men ibland vill ju en grabb kolla läget på egen hand.
Nu ska jag ut och lukta på blommorna i rasthagen!
Ha en skön påsk alla två- och fyrbenta bloggläsare!

Sura tråkiga matte

Jag är lite deppig idag, trots att solen skiner. Min matte är sur på mig för jag har skaffat en ny hobby. Det borde vara varje hunds rätt att skaffa en hobby, eller hur? Jag har ju visserligen de gamla, att släpa katter över golvet och att slicka mina människor i öronen så fort jag kommer åt, men man tröttnar ju. Därför har jag skaffat en ny! Kattlådorna står tätare än träd i skogen här hemma, så varför inte utnyttja dem till något kul? Man kan göra mycket med en kattlåda må ni tro!
1, Man kan stå utanför de täckta lådorna och skälla på den som är där inne och gör något, så att han eller hon inte vågar gå ut. Ganska kul
2, Man kan kissa i dom eller på dom. Inte så kul kanske, men skönare än att gå ut på kvällen
3, (Nu kommer det) Man kan hämta de klumpar som blir när katterna har kissat och lägga dem här och var i huset! DET är kul!
Fast det tycker inte matte då. Jag vet inte vad jag skall hitta på för att hon ska förstå tjusningen med det. Jag har haft mina funderingar på att lägga en riktigt fin och fast klump i hennes säng, men med tanke på hur hon reagerade när jag lade ett gosedjur som jag först doppat i vattenskålen i hennes säng i går kväll, kanske jag ska låta bli.
Nej, jag får gå ut i rastgården och slåss med Mao en stund medan jag funderar ut något.
Tips mottages tacksamt
Hälsningar från er egen
Sixten

Mina vilda äventyr!

"I love you baby"

Om ni visste vilka dagar jag haft! I går var jag inne i den stora staden Borås och promenerade med Matte. Visste ni om hur gott det luktar på lyktstolparna där? Vi var på väg till uppfödarkursen, men det tog tid eftersom jag skulle lukta noga på varje stolpe. Hur som helst, det var jättespännande att vara med Mattes kompisar för de tyckte jag var trevlig och snygg. Det var inga katter där, men jag hade som sagt roligt ändå. Nog om detta. Det var idag det hände!
Matte har fått det där med social träning på hjärnan och tar varje tillfälle till att ta med mig på äventyr. Ska det fortstätta i den här takten får jag nog lägga in mig på hundpensionat ett par veckor för att vila! Först blev det bilresa till Fritsla. Det luktade katt där precis som hemma, men dessutom luktade det HUND! Och inte vilken hund som helst utan en TIK! Bessie hette hon, och var lurvig som Fantomen men mycket större. Först fick hon inte vara med på övervåningen där Matte och hennes kompisar satt med mig, och det var ju trist. Jag passade på att lämna lite här och där till henne som hon skulle kunna läsa av senare, om utifall våra mattar inte skulle låta oss träffas. Jag menar, ett kärleksbrev kan ju säga mycket! Till slut kom hon i alla fall upp och vi lekte en stund. Matte fick något skräckartat i blicken när Bessie tog mitt framben i sin vackra mun, men jag tyckte det var romantiskt. Som ni vet allihopa, underbart är kort, så innan vi visste ordet av var jag på väg ut på ny bilresa.
Nu åkte vi bara en kort stund innan det var dags att hoppa ur bilen. Då möter mig en konstig syn. Stora tvåbenta saker innanför nät. De lät väldigt konstigt och såg helt galna ut. Pälsen var fluffigare på några av dem än på andra, men alla såg lika galna ut. Höns sa Matte att det var. Några var svarta och stora, det var tuppar fick jag lära mig. De var spännande men liiite läskiga.
Sen kom HON!
Som en tornado kom hon in i mitt liv. Kastade sig på rygg framför mig, rullade ner för grässlänten inför åsynen av min vackra uppenbarelse. Ja, det är sant, jag lovar! Candy mitt hjärtas dam. Vi sprang runt och lekte, jagade varandra och njöt av varandras sällskap. Jag njöt visst lite för mycket tyckte våra Mattar och Candys husse... Plötsligt kände jag mitt italienska blod sjuda i ådrorna alldeles väldigt, och började göra obcena rörelser bara av doften av min älskling. (Jag fick egentligen inte skriva det sa Matte, för det kan finnas känsliga läsare.)
Nu väntar vi bara till nästa gång vi får ses! Fast det får nog dröja några dagar eftersom det tog på krafterna med så mycket äventyr på en och samma dag.
Ha det gott vänner, (och Candy, om du läser detta.... NOSPUSS!!!)

Jag regerar!

Nu är det fastställt! Det är jag som regerar här hemma. Matte är riktigt imponerad av mig, men hon är liiite tveksam till mina metoder. Jag ska förklara lite närmare så ni förstår vad det hela går ut på. Min uppgift här hemma är inte bara att värma Mattes mage på nätterna, utan också att uppfostra katterna. Det tog lite tid innan jag förstod, men TV-program kan vara lärorika ska jag säga. När jag har suttit i Mattes knä på fredagkvällarna och tittat på Let's dance råkade hon nämna att den där jättestore biffen Magnus varit med på TV förut. Matte hade sett att han drog lastbilar för att bli stark. Funkar det för honom borde det funka för mig tänkte jag, så jag började direkt. Fantomen är snäll mot mig (utom när jag försöker slicka honom i mungipan, dumskallen) så han fick bli mitt första offer. Jag kastar mig över honom när han ligger på golvet. Hugger tag i svansen och sen är det bara att sätta igång att dra honom över golvet. Eftersom han har en förskräcklig massa hår på sig glider han ganska lätt över golvet. Det går jättebra ända tills han börjar dra åt andra hållet, då blir jag stående där, inte med skägget i brevlådan precis, men väl med svart kattskägg i munnen. Jag övar lite på att hoppa på de andra skogisarna också, Madicken och Jo-Jo är för farliga och Mao är ju min brottarkompis så han får också vara ifred.
Sen hände något kul i går! Det kom ut en ny katt från ett rum. En stor, fet hårig sak. Jag insåg direkt att han var en skogis (jag börjar bli bra på kattraser nu) så det var bara att hoppa på. Han förstod ingenting! Han bara gav sig direkt när jag hoppade på honom, bet honom i nacken och öronen. Ja jag faktiskt tuggade honom i nacken och han bara låg platt på golvet. När jag släppte honom lommade han iväg och såg lite slokörad ut. (Nej jag hade inte skadat honom, jag lovar) Nu till det märkliga och det som visar att det är jag som regerar och kan det här med kattuppfostran. Denna katt, Rocky, har haft rumsarrest eftersom han kissar överallt. Nu har han gått omkring här, hela eftermiddagen i går och på morgonen i dag UTAN ATT KISSA! Matte tror att det är min förtjänst, han vågar helt enkelt inte provocera mot kungen d.v.s. MIG!
Alltså, jag har lyckats med det som ingen annan lyckats med. Därför har matte lovat att jag ska få följa med på uppfödarkursen i Elfsborskatten i morgon. Jag tror jag ska ha en liten föreläsning för de andra. Det kanske är en affärsidé? Jag kan åka runt till Mattes kompisar och uppfostra katter mot ett eller annat grisöra! Jag tror jag ska dra mig tillbaka till myskojan och fila på en affärsplan!
Ha det gott vänner, och glöm inte vem som REGERAR!

Veterinärbesöket

I går kväll var det dags. Jag förstod på Matte att det var något konstigt på gång när hon ville att jag skulle hoppa in i transportboxen ganska sent på kvällen. Hon pratade om "veterinären Ylwa" och något som hette "spruta". Lillmatte Matilda vill bli sån där veterinär, vad det nu är, så hon följde med oss. När vi kom fram blev vi utskällda av en liten hund med reflextäcke på sig. Jag hade också varit förbaskad om min matte satt på mig ett så fult täcke... Jag fick lite barndomskänslor eftersom hans skall påminde mig om taxarna hemma i Malmbäck. När skällisen hade gått fick jag gå in i ett annat rum. Ylwa visade sig vara en hyvens kvinna som tyckte mycket om mig. Hon hade själv haft en italienare (hund alltså) för många år sedan. Bra smak, eller hur?
Jag fick ställa mig på ett bord, och Matte blev tillsagd att klia mig alldeles förskräckligt på halsen. Det gjorde hon, och plötsligt sa Ylwa: "Ja, då var den hunden vaccinerad".
Efter en stund var det dags att åka hem, och jag kände mig lite blåst på konfekten trots allt. Den är sprutan som Matte talat om fick jag ju aldrig träffa. Synd, det lät lite kul tycker jag.
På hemvägen berättade Matte för mig att hon anmält mig till tre utställningar nu! Vi ska till Grästorp/Nossebro, Tjolöholm och så vår egen klubb utanför Borås. Sen är det dags för "riktiga" utställningar. Vänersborg, Tvååker, Tånga Hed och Borås har vi skrivit upp i almanackan.
Nu ska jag lägga mig tillrätta i en solstrimma och dagdrömma en stund.
Ha det gott vänner.

Vilken dag!

I går var det vååååår! Matte och jag var ute i trädgården jättemycket och jag fick springa och lukta på gräs och andra spännade grejer. Ett missöde hände när jag skulle smyga på utsidan av rastgårdsstängslet. Jag gick in bakom en buske som jag gissar heter Kattbuske för den var lika taggig och vass. Matte fick hjälpa mig ut och jag skrek som om min sista stund var kommen, för den ville liksom inte släppa taget om mig. Tänk va, inte ens utomhus får man vara ifred för dessa gräsliga klor!
Sen gick vi till skogen! Där var det ännu mer att lukta på, men det var väldigt svårt att gå! Buskar, tuvor, pinnar och jag vet inte allt. Dessutom lekte Matte kurragömma med mig och gömde sig bakom träd när jag tittade åt ett annat håll, men jag hittade henne varje gång. De sista gångerna kunde hon inte gömma sig för jag hade stenkoll på henne. Då sa hon att jag var jätteduktig och så fick jag torkad lever, mitt godaste godis. Vi gick fina koppelpromenader också. Det är inte så kul för hon börjar bli lite petig nu tycker jag. Jag ska tydligen gå på ett alldeles speciellt sätt för att få godbitarna och berömmet. Ja ja, det löser sig nog.
Nu ska jag ta med mig grisörat till myskojan och chilla en stund!
Ha det gott alla vänner.
PS. Annika, jag tycker det låter som en riktig skräckfilm. Den vågar jag inte se och du kan lita på att jag aldrig kommer att låta katterna titta på den! De kan få för sig saker vet du! DS

Herre på täppan!

I dag har jag återtagit mina domäner. Ingen verkade ha känningar i dobermannbranchen eller hos polishundarna, så jag fick klara det själv. Hon har inte haft en chans i dag, Skräck-Flisan, för jag har vaktat mitt revir hela dagen. I går kväll förresten vankades det godis. Det var inte tänkt att jag skulle vara med på kalaset (fattar ni vilken orättvisa) när Jo-Jo fyllde år. Katterna fick någon blöt, slafsig, smaskig mat och jag skulle undanhållas godiset. Glöm det! Jag kastade mig fram som en varg och morrade ur djupet av mitt ädla italienska bröst, och tro det eller ej, katterna flyttade sig! De blev alltså rädda för mig för första gången, inte illa. Det blev dock inte Matte som kom och lyfte undan mig. Lätt fånget lätt förgånget med andra ord. Jag fick en ny tuggpinne som tröst, så riktigt eländigt var det inte.
Nu hoppas jag att det blir lugnt här hemma ett tag, annars får jag väl ta i med brösttonerna igen.
Dags att käka kvällsmat känner jag, så det får räcka för idag.
Lev väl vänner

Polishundar hitåt

Jag trodde inte att det kunde bli värre, men det kunde det. Flisan är min fiende nummer ett! I dag har hon legat i min bur hela dagen. Och jag menar verkligen HELA dagen. Matte blev lite orolig ett tag, att det skulle vara något fel på henne. Fel? Det är inte något annat fel på henne än att hon är en elak, sur gammal kärring! Värsta sorten, dessutom beväpnad med klor.

Ärligt talat, kan inte någon förbarma sig över den här gräsliga katten? Att hon är lömsk som synden syns väl på närbilden? Och att jag min stackare får sitta utanför buren, det kan inte vara rättvist!

Jo, nu kom jag på en sak, en gång har hon faktiskt gått ifrån buren. Det var i samma veva som jag fick min lunch. Mitt under min delikata måltid bestående av Royal Canin Junior Mini hörde jag ett ljud. Något lät konstigt och jag var bara tvungen att kolla upp det. Jag gick ur köket, kollade att allt var OK (ljudet kom från Jo-Jo som låg och snarkade). När jag kom tillbaka till köket stod det någon vid MIN matskål. Jag behöver knappast berätta vem, eller hur? Med risk för att vara övertydlig: Skräck-Flisan!

Med anledning av detta vädjar jag till er alla som läser; känner ni någon polishund eller har kontakter med något dobermangäng kan ni väl skicka dem hit till mig?

Jag försöker hålla ut!

Ha det bra, och var glada att hon inte bor hos er!

Hjälp, hon tar över mitt liv!

Hejsan på er
Det är något hemskt som håller på att hända här hemma! Det tog lite tid innan jag förstod vad som var på gång, för det är en väldigt smart och beräknande fiende. Jag har ju berättat för er om en del av mina kattkompisar, Nina och Mao som jag busar med och brottas, Mördar-Madicken och Jo-Jo som är farliga och sen Fantomen och Kryzz som jag jagar men inte vågar brottas med. Men det finns en till (ja egentligen två eftersom Rocky får vara instängd för han kissar inne värre än undertecknad). Hennes namn är Flisan och hon är den listigaste och otäckaste av dem alla. Hon håller på att ta över mina domäner, ja jag kan nästan säga att hon håller på att mota bort mig och ta över mitt liv!!!
Det började, om jag tänker efter, för några veckor sedan. Min ena korg står vid Mattes skrivbord. Eftersom Matte tillbringar nästan all sin vakna tid vid skrivbordet vill jag gärna ligga där för att hålla koll och hjälpa henne med ett och annat. En morgon när vi kom upp låg Flisan och vräkte sig i min korg. Jag tänkte inte så mycket på det, gick och käkade och kollade så att alla var vakna för det är liksom mitt jobb. Tror ni kattskrället hade flyttat på sig när jag kom tillbaka? Icke sa Nicke. Hon låg där och bredde ut sig som den värsta padda! Matte tog då fram min transportbox och lade in myskojan som jag har när jag åker bil. Hon ställde den vid skorstensmuren i hallen så jag hade det varmt och gott samtidigt som jag kunde ha koll på Flisan och Matte vid skrivbordet. Härligt, jag fick ändå bästa platsen.
För några dagar sedan hände det hemska. En kväll när Matte var borta och sjöng hittade jag Flisan I MIN TRANSPORTBOX! Där låg hon och päste i min myskoja! Fatta att jag blev galen!
Vad gör man i ett sånt läge? Jo, man säger till Husse att "nu får det jäklar vara nog". Alltså började jag skälla och springa mellan Husse och myskojan tills han äntligen förstod att något var fel. Husse är en snällis och han hjälpte mig att få ut katten så jag kunde gå och lägga mig. Sen har detta upprepats vid ett flertal tillfällen. Hon tar plats i myskojan och vägrar flytta sig. Jag skäller och försöker bitas, men hon kryper längre in och fräääääser och rivs. En gång försökte jag att gå in i kojan också, men det gör jag inte om..... Attans vad vass hon var!
Som om nu inte detta skulle vara nog kära vänner, i går tog hon det till en högre nivå. Jag hade varit och ätit lite kvällsmat och när jag kom ut från köket såg jag Flisan ligga vid vitrinskåpet och se lurig ut. När jag tittade närmare hade hon tagit mitt ben! Mitt eget tuggben! Hon åt inte på det, nej hon hade lagt sitt framben över det! Jag försökte smyga fram och ta i ena ändan, men hon fräste och lade öronen bakåt. Så tog hon upp frambenet som hon höll benet med och slängde ut en vass tass mot mig! Sen lade hon benet (sitt ben) över benet (mitt tuggben) igen.
Nu försöker jag fundera ut vad nästa hemska drag kan bli. Det kan väl inte vara så illa att hon vill sova hos Matte på natten??? Jag får nog ringa till Svenska Kennelklubben, det måste väl vara rätt forum. Eller HRIH, Hundars rätt i hemmet.
Ha det gott!

Jag har fått mail!

Vet ni vad som hände i morse? När Matte satt vid datorn ropade hon plötsligt på mig, jag hade fått ett eget mail, privat till mig! Det var från en katt! Först blev jag väldigt besviken, vem vill ha mail från en katt , ärligt talat? När jag läst hela mailet insåg jag två saker:

1, Det finns elaka Mattar, som tvingar sin katt att bada mot hans vilja.

2, Det finns trevliga katter. (Lova att ni inte berättar att ni hörde mig säga det)

Tror ni mig inte kan ni läsa hans mail själva!

"Hej Sixten, Du känner inte mig men matte Birgitta brukar skratta så gott när hon läser din blogg...vad nu blogg är för något...är det något som smakar gott? I så fall ska väl jag oxå ha en sådan. Ja ja, matte tjatar om alla djurs lika värde men det är lika bra att du lär dig medan du har lättare för att lära och komma ihåg.....hundar ÄR INTE lika mycket värda som vi katter och särskilt inte som vi Devon rex-katter. Om du frågar varför (det brukar unga varelser fråga heeela tiden) så är svaret: DÄRFÖR. Så, nu har vi rett upp den saken.

Anledningen till att jag skriver till dig är för att brorsan, Dexter, bara tänker på flickor heeeela tiden nu. Ibland tror han till och med att jag är en flicka. VA??? Som om en tjej skulle ha lika snygga ben o rumpa som jag. Det är ytterligare en sak för dig att lära dig o komma ihåg....pojkar är ALLTID utan undantag mer värda än flickor. Det tror jag att du kan förstå för vad jag har förstått så är väl du också en pojke eller är det med dig som det verkar vara med en del kattmänniskor att de döper en katt till ett flicknamn o sen efter ett tag så ändrar de sig o säger att det är en pojke. VA??? Det är ju bara att fråga....att de där tvåbeningarna inte lär sig att om det är något de undrar så ska de fråga oss fyrbeningar o finns det ingen katt i närheten så kan de till och med fråga en hund och troligen få ungefärligen korrekt svar.

Ja ja, tillbaka till anledningen till mitt mail till dig.....min tvåbening (du vet, Birgitta) hon har blivit helt galen....trodde inte att det kunde bli värre men det kunde det.....nu har hon blivit helt glömsk för nu badar hon mig nästan varje dag. VA??? Säger bara det....kommer hon inte ihåg att jag tvingades genomlida den förnedrande behandlingen förra månaden och inte vill göra det igen....någonsin! Hon har dessutom mage att säga att jag är solkig på hals, bröst o framben. Solkig?? Jag??? Jag är en Devon rex, snart till och med Grand Internationell Premier....jag är inte solkig. Men jag har nu lärt mig (det gick fort naturligtvis) att höra varningsljuden som kommer före det är dags för förnedringen. Hon tar bort dörrstoppen till toalettdörren, spolar fram varmt vatten o lägger fram en ful plastmatta....Då gäller det att fly för livet vill jag säga. Men ibland är hon lömsk, den där tvåbeningen. Då använder hon sin mildaste o snällaste röst o tar fram godis och i min värld, kattvärlden, som borde vara rättesnöret för alla, så får man inte luras. Det gör hon faktiskt när hon gör så. Har försökt säga till henne det flera gånger men hon är ju en tvåbening.....lite svårdresserad och jag har dessutom fått ett exemplar som har dåligt minne. Det är inte ofta men det har hänt att hon har gått till jobbet utan att ge mig o brorsan mat. VA??? Hur svårt kan det vara?

Du får ursäkta att jag verkar vara på lite dåligt humör men det är faktiskt liiiite svårt att upprätthålla sin värdighet när man är genomblöt. Du, säg inget till matte om det här mailet...kan väl vara en sak mellan dig o mig. Du verkar förresten vara rätt schysst för att inte vara en katt...och det är inget dåligt beröm för att komma från en katt. Strunta i Madicken....hon är ju en tjej du vet ;-)

Ha det gott!! Dumle, din vän i kattvärlden"

Simba min kompis!

Jag har lekt med farbror Simba igen. Hans matte har en frisersalong och min matte behövde klippa sig. Skönt att man inte har några såna problem, min päls är alltid kort och snygg. Hur som helst, Simba är "salongshund" vilket innebär att han är med sin matte på jobbet, men vi tycker att "salongshund" låter stiligare. Han är verkligen stilig den killen! Vi lekte i nästan en hel timme och det var hur kul som helst. Matte lyfte ur min transportbox ur bilen när vi kom hem, men jag bara fortsatte att sova. Det tar på krafterna att leka med en storpudel må jag säga.
I söndags var vi på utflykt till Oskar och Ida i Göteborg. Det är Mattes största son och vi blev väldigt förtjusta i varandra. Synd bara att han började snörvla så konstigt när han gosat med mig..... Allergi kallas det visst. Stackars, stackars honom. Han får väl skaffa en sköldpadda som husdjur istället. Inte för att en sköldpadda på något sätt kan jämföras med mig, det absolut inte det jag menar, men ändå, som surrogat. Tur att han inte är allergisk mot Ida i alla fall. (Jag tror faktiskt att hon var liiiiite rädd för mig, he he)
Nu hoppas vi att våren kommer. Det finns lite bar gräsmatta i rastgården att gå på så man kan kissa och bajsa utan att behöva klampa i snön. Jag börjar fixa det lite bättre nu säger Matte. Hon är så nöjd med mig, och jag är ganska nöjd med henne också. Hon gosar med mig, leker med mig, tränar mig och ger mig mat. När det är dags att sova får jag krypa ner under hennes täcke och ligga på hennes arm. Detta har det dock kommit klagomål på! Husse som sover i andra ändan av sängen (ja bredvid om ni förstår) har åsikter om att jag tar hans plats! Har ni hört så fånigt? ALLA vet väl att Italienska Vinthundar har en självklar rätt att sova i sin människas säng? Om nu inte detta är allmänt känt så vet ni det nu en gång för alla. Han har en egen säng så vad klagar han på? Han kan ta någon av katterna i sängen, gärna för mig, men min Matte är MIN sängkompis. (Han kan gott ta Mördar-Madicken i sängen det vore rätt åt honom)
Nu ska jag gå och ta en tupplur i mattes knä, vi ska visst läsa psykologi igen.
Ha det gott allihopa!

Tack för alla kommentarer

Hejsan på er!
Nu vet jag ju att ni finns därute och läser min blogg då och då. Det känns kul tycker jag. Det var extra spännande att mammas moster Lady läser, och det lät som om det var någon mer hund där! Vi kanske ses någon gång på utställning eller så. Matte har nämligen börjat kolla efter utställningar må ni tro! Det planeras flera stycken i vår och sommar. Hon säger att det är kul, men jag är lite tveksam. Det låter inte så kul, men det kanske finns många hundar som man kan få nosa på.
Nu när det börjar bli plusgrader går vi korta promenader ett par gånger om dagen. Jag är väldigt duktig på det nu tycker Matte. Jag tycker att hon är ganska duktig också på att följa med mig, så det ska nog lösa sig det här. Sen har jag blivit bra på fler saker! Att åka bil är en baggis, jättekul faktiskt, och jag kan vara ensam en liten stund i bilen (i min mysiga bur) när Matte lämnar Vilgot och Matilda på skolan, eller sticker in snabbt i affären. Fast i dag vänner, då fick jag vara ensam hemma medan de åkte till skolan. En hel kvart var jag själv med katterna. Ni kanske tror att jag stod och grät vid dörren? Icke sa nicke, jag litar på min Matte och att hon inte kan vara ifrån mig så lång stund utan att längta ihjäl sig.....
I går var Matte på årsmöte i Elfsborgskatten, klubben för de där andra ni vet. Man tror ju inte att det ska kunna komma något gott ur det, men det gjorde det. Matte kom hem med en förstoring på mig och Matilda. Anna Skeppstedt var ju här och fotade, och det blev ju fina bilder allihopa, men Matte hade beställt en stor bild också. Nu hoppas jag att den får hedersplats här hemma, så kan katterna hoppa upp och sätta sig sen!
Nu ska jag se om Mao har lust att brottas lite!
Ha det gott alla vänner

Undrar vem som läser...

Nu har jag bloggat ett tag, men jag undrar om någon annan än min matte läser det här. Man vet ju inte vad som händer när man slänger ut sina tankar och funderingar rakt ut i cyberrymden. Var landar dom, och hur landar dom.... lite sånt ligger jag här och tänker på en mulen tisdag.
Matte har varit tråkig idag. Hela dagen har hon suttit vid datorn och letat artiklar i olika databaser till något hon ska skriva. Hur kan man göra sånt i flera timmar istället för att leka med mig? Jag har gjort mina bästa konster, hoppat fram och tillbaka jättehögt, hämtat gosedjur från Matildas rum, jagat katterna så de fräst, kissat på golvet.....men inget hjälper. Tråkmatte! Nu har jag tröttnat på att försöka, så jag ligger i min gosigaste korg och deppar. Det är då jag tänker såna där tankar; vem läser, vem bryr sig.... Så snälla någon (om någon nu läser) kan ni inte bara skriva en liten, liten hälsning till mig så kanske jag blir på gladare humör.
Ha det gott, om ni finns därute

Jag har lekt med en farbror!

I går kära vänner fick jag äntligen leka med en hund! Tänk att det skulle ta sån tid. En storpudelfarbror som heter Simba blev min lekkompis, och vi var nog lika trötta båda två efter leken! Han var verkligen stor, men väldigt, väldigt snäll. Lite för snäll tyckte våra mattar... Det är verkligen en gammal farbror för han fyller 14 år om några veckor men det märktes minsann inte när vi jagade varandra! Nu hoppas jag att vi kan leka snart igen eftersom katterna inte fattar hur jag vill leka.

Sen måste jag ju berätta att en av katterna, Flisan, har lagt beslag på min bästa plats vid mattes skrivbord. Kattskrället borde väl se att det är en hundkorg??? Hon ligger där och päser mest hela dagarna (katter är förfärligt slöa) och om jag kommer dit och talar om att hon ska flytta sig slänger hon ut en tass och fräser. Även om jag skäller mina läskigaste skall blir hon inte rädd. Detta kräver listig planering, för på något sätt SKA jag ha tillbaka min plats!

Nu gott folk ska jag ta en liten bit av mitt grisöra och sen ska jag och matte krypa ner under täcket. Ja vadå, det är väl klart att man sover under täcket? Alla vet väl att det är det som gäller för oss ädla italienare, något annat är inte på tal. Möjligen kan jag sova i en välstoppad, ullig hundsäng (matte syr goa såna åt mig) och så en fleecefilt över mig, men det går ändå inte upp emot mattes säng. Hon tycker det är perfekt att jag vill sova på hennes arm, och det passar mig bra. Vad husse säger? Som om jag skulle bry mig!

Ha det gott alla

Mördar-Madicken, känsliga läsare varnas!

Jag har ju berättat om henne förut, men ni har nog inte kunnat föreställa er riktigt HUR skräckinjagande hon är. På bilden här spänner hon sina hemska ögon i mig och frääääääser, och jag blir ju så rädd så pälsen (och öronen) ställer sig rätt upp. Visserligen hade jag jagat henne en god stund innan, men lite humor måste väl även en katt ha?
Hon är en Brittisk korhårskatt säger matte. Var inte han den där Jack the Ripper också britt? Det måste verkligen ha ett samband. Jo-Jo (tjockisen ni vet) stilar sig värre än vanligt nu när han blivit pappa. Han är lika torr och tråkig som Mördar-Madicken. Ryktet säger också att det planeras mer såna monster, att Madicken och Jo-Jo skall göra fler..... hemska tanke. Tacka vet jag Mao, honom kan man brottas med. Han har säkert lite italienskt blod i sina ådror. Nina är också min kompis, vi jagar varandra ganska mycket men det gäller att passa sig för klorna.
Jag hoppas nu att ingen av er läsare kommer att drömma mardrömmar i natt för den här bildens skull, men jag varnade faktiskt. Om solen fortsätter lysa och temperaturen går upp lite har matte utlovat en ny koppelpromenad med GODIS!

Ha det bra, i dag är det grisöra-dagen!

Här kommer bilder på mig!

Plötsligt en dag var det sol! Matte undrade var jag var någonstans, men det är ju inte för inte jag är italienare, jag älskar ju SOL och VÄRME! Precis under köksbordet kom det in en strimma solksken som värmde så gott. Dit tog jag det som var kvar av mitt lördagsgodis. (Matte överaskade mig med ett gigantiskt grisöra.) Dessutom har jag provat min nya gröna tröja som matte stickat. Hon är ganska snäll mot mig min matte. Sen har hon anmält oss till kurs! Vi ska på utställningskurs i slutet på mars, då jag ska få lära mig att gå snyggt i snöre. Vem behöver snöre? Jag vet ju att min matte är det bästa som finns så jag går ju gärna jämte henne. På tal om det, i går skrämde hon mig! Vi var ute i trädgården och kikade. När jag som bäst luktade på en grästuva i godan ro passade hon på att smita! Jag blev jätterädd och sprang genast efter. Hon var visserligen bara runt knuten på huset, men det var tillräckligt för att jag skulle tycka det var läskigt. Sen försökte hon smita flera gånger igen, men se det gick inte! Nu har jag fattat att det är bäst att hålla reda på den där matten!

Ha det gott allihopa!

Det finns hopp!

Tjenixen igen

Jag har känt det! Det är varmare utomhus, äntligen. I går var jag ute en lång stund (mer än 5 minuter) och det var jättekul att springa runt. Det fanns massor att nosa på utomhus och en massa nya ljud att lyssna på. Matte fick ett fånigt leende på läpparna, så där som bara mattar kan, när hon sa "Sixten, hör du fåglarna?" Jag menar, hur ska jag kunna veta hur fåglar låter när jag inte hört dem förut? Matte tror ibland att jag är en människa och det är förfärligt jobbigt. Hon som brukar säga till Husse, "Men Lasse, du måste använda samma kommando, han är ingen människa utan en hund." Ja, ja, min matte är långt ifrån fullkomlig har jag upptäckt nu. Hon har en stor brist kan jag berätta så här mellan fyra ögon. Hon saknar ögonmått när hon stickar, tyvärr. Jag skrev ju i förra inlägget att hon börjat sticka på en tröja åt mig. Den blev klar och hon försökte klämma ner mig i den. Hon lyckades till slut, men jag vill helst inte prata mer om det eftersom det var så otroligt pinsamt och förnedrande. Hon måste trott att jag var i storlek med ett marsvin eller så. Hur som helst, nu har lillmattes ena gosedjurskatt fått en ny grön vintertröja..... Hon har visserligen stickat en ny prototyp som ser lite större ut, men hon har inte vågat sy ihop den och prova den på mig. Har jag en väldigt tur kommer våren innan hon sytt ihop eländet. Matte har fotat mig också, men inte laddat ner bilderna till datorn än. Ibland är hon faktiskt väldigt lat min matte!
Ha det fint!

Så ska det se ut!

Nu ger hon sig! Matte har börjat sticka ett täcke till mig. I snyggt grönt ullgarn faktiskt. Hon satt vid datorn i går kväll (också) och plötsligt ropade hon "jaaaa, här är ett mönster". Någon annan som har lyckan att ha en italiensk vinthund hade varit snäll och lagt ut ett mönster både på valp- och vuxentröja. Så nu väntar jag!
Annars har det väl varit ganska lugnt här hemma. I dag fick jag faktiskt vara hemma ensam när matte körde barnen till skolan. Det gick väldigt fort, bara 10 minuter, men jag fixade det jättebra. När matte kom hem blev jag jätteglad, för man kan ju aldrig veta....
Nu vänner, ska jag gå ut och göra det lilla! Sen ska jag nog bita sladden av datorn så matte glömmer den och stickar på min tröja i stället!
Vi hörs!

Det finns alltså de som har det värre!

Hejsan på er!

I går var det lugnt här hemma! Mördar-Madicken var på utställning i Göteborg. Det var väldigt skönt. Vad som var värre var att hon tog med sig min matte. Jag menar MIN matte ska vara hos MIG!!! Hur som helst jag fördrev tiden ganska bra här hemma, och fick dessutom min snälle husse att skotta bort snö i rastgården. Han är lätt att dressera! Sen har jag fått höra att en viss katt har skickat brev om att jag inte ska vara elak mot Madicken! Jag menar, hallåååå, det måste väl vara min rättighet som hund i huset att uppfostra trubbmonstret?

Min kära svarta syster Chanel har meddelat att hon varit med "gamlamatte" Margareta i Norrland. Tänk sån tur att man slapp födas i Vilhelmina där Margareta bodde förut. Chanel berättade att de haft -28 grader. Hoppas de hade gott om tidningar där att kissa på, för vem som helst förstår väl att man inte kan gå ut i sån kyla. Min syster är ju dessutom mindre än mig. Jag har ju kommit upp i den höga vikten av 2250 g! Det är inte illa eller hur?

Det har inte kommit in några erbjudanden till mig om vinterkläder heller. Dessutom sa matte att hon träffat tant Birgitta i går på utställningen, och att hon var lite förnärmad över att bli kallad tant.... Men vad ska man säga då? Jag är knappt 3 månader och hon är......massor med år (över 30 i alla fall) så visst är hon väl en tant! Eller, nja, jag får väl kalla henne något annat så hon blir nöjd. Om hon kommer med en liten fleecejacka kanske jag kallar henne något väldigt snällt.

Sen har jag fått se bilderna som Anna tog när hon var här och fotade. En bild där jag pussar min lillmatte Matilda var jättefin, så den säger matte att vi ska förstora och sätta på väggen. En annan däremot..... där sätter Nina mig på plats.....den gillar jag INTE!

Anna Skeppstedt heter alltså fotografen, bosatt i Fritsla utanför Borås. Håll det namnet i minnet för den tjejen kommer att bli något stort! Hon har visat bilder på utställning redan, bara 17 år gammal.

Ha det gott i kylan, och tänk på att det kunde varit värre -28

Det är kallt!

Vänner, jag frågar: Hur länge ska denna kyla hålla i sig?
I morse när jag vaknade skuttade (nåja) matte upp och hojtade: "Nu ska vi gå ut och kissa!" Jag tänkte att rättvisa skulle skipas och att detta utrop verkligen betydde att VI- Matte och jag, båda skulle kissa. Men nej, återigen fick jag göra ute och hon inne. Nu ska ni veta att när vi (faktiskt vi) kollade termometern visade den på -8.
Jag har ju kommit upp mig i bloggvärlden, fått tre kommentarer och en trogen som följer min blogg officiellt (tack Annika), och flera andra trogna läsare. Detta gör att jag nästan kan mäta mig med Blondinbella, och hon har ju gått ut på sin blogg och bett om sponsoring för vinterkläder. Tänk om jag skulle göra samma sak? Fast å andra sidan blev ju hon anmäld till KO.... Det kanske betyder kattombudsmannen och det låter väldigt otrevligt. Det kanske är någon som försvarar katternas rätt att riva mig, och det vill jag inte. Jag tycker jag är i min fulla rätt att jaga dem, bita tag i svansen och sen se ut som en jultomte! Matte fyar mig när jag gör det, men viker jag ner öronen tillräckligt mycket hör jag faktiskt inte det. Jag kanske får ringa till tant Birgitta som syr både det ena och det andra och höra om hon kan fixa till en snygg och sportig vinterjacka till mig. Fast hon kanske är i maskopi med kattombudsmannen.....
Nej, det gäller nog att fortsätta med den stragegi som fungerat bäst än så länge: Kissa direkt så får du gå in direkt.
Ha det gott!

Träning och besök

Hejsan igen!
Jag har haft fullt upp några dagar nu må ni tro! För det första har jag spetsat till min kattjakt lite så nu håller katterna sig undan från mig! I mattes säng är jag ensam herre (nåja, husse också då) för katterna vågar sig inte dit. Enda problemet nu är att jag är rädd att jag drivit den här kattjakten lite för långt eftersom matte börjar tycka synd om dem. Jag vill förtydliga att det INTE är synd om dem. Däremot är det lite synd om mig när jag får katthår i munnen när jag biter dem. Har ni prövat att tugga katthår? Det är väldigt äckligt och svårt att bli av med!
Sen har vi ju haft besök här också. Barn, tanter och en och annan gubbe också, har varit här för att beskåda underverket, d.v.s. mig. Jag visar mig från min bästa sida och bajsar inte på golvet så länge vi har besökare. "Det stora" tar ju längre tid än "det lilla" så det gör man bäst inomhus!
I går var det extra kul besök för då kom det en tjej med en jättekamera! Hon fotade mig ur alla möjliga vinklar. Katterna fick vara med på några kort också, helt onödigt om ni frågar mig.
Sen har matte börjat med träning också. Eller rättare sagt, jag tränar henne. Jag har tränat henne att ge mig godis och beröm när jag sätter mig ner på rumpan. Hon är lättlärd min matte och väldigt snabbt framme med godisbiten. Snart kan vi nog börja med svårare övningar tror jag. När vi är ute tycker hon att jag är jätteduktig som följer efter henne när hon springer iväg. Hon är inte så snabb min matte så det är inte så svårt att komma ikapp om man säger så. Nåväl, hon springer (lunkar) iväg på gräsmattan och jag kommer efter. Självklart att jag kommer efter. Jag får ju godis, och inte att förglömma har hon varma kängor på sig som man kan sätta sig på. Om man tänker på alternativet, inget godis, inga kängor, så är det ganska givet vad man väljer.

Ha det gott gott folk

Lördag kväll och allt är bra

Ja, nu är allt bra. Jag kan berätta om något fasansfullt som hände tidigare i dag. Jag hade ägnat mig åt min nya favoritsysselsättning, "jaga katten genom hela huset". Nu har jag lärt mig att man ska kolla VILKEN katt man gör det med. Jag brukar ju helst jaga den där tjocka katten som heter Jo-Jo, en riktig tjocksmock till katt. (Det är han som är på bilden här) Långsam är han och riktigt feg. Han brukar låta lite kul om man kommer nära, och då gör jag utfall och skäller lite. Ni ska se vilken fart han får på fläsket då! Nu till det luriga. Det finns en till som ser likadan ut. Först trodde jag alltså att det var en och samma katt (jag menar det bor 8 st såna här) men det var det inte. Den katten jag jagade i eftermiddags såg alltså ut som Feg-Jo-Jo, men var en riktig tuffing. Hon heter Madicken. Jag ska fortsättningsvis kalla henne Mördar-Madicken. Utan minsta förvarning slängde hon ut en tass med de där osynliga vapnen katterna har, och rev mig över örat. Jag skrek och skrek (jag kan verligen få folk att tycka synd om mig), så alla kom springande för att se vad som hänt. Jag lovar att jag går långa omvägar för att slippa möta henne nu!

Annars har det varit lugnt här. I morse insåg jag att min husse har ett hjärta av guld. När matte har varit lite krasslig har han haft första jouren när det gäller mina kiss- och bajssvängar ut i rasthagen. Det har lyckats fler gånger än det misslyckats och jag börjar fatta vad som gäller. Kissar jag får jag gå in i värmen igen! Då är valet inte svårt. Kläm ut några droppar så blir de nöjda! Nå väl, i morse när jag och husse skulle gå ut i rastgården trampade han i en korv som jag lagt precis innanför dörren till rastgården. Han gjorde små snygga bajsfotspår på golvet, men tror ni han blev arg? Nej då, inte min husse. Han sa bara "Å, se vad duktig han har varit, han förstod att han skulle gå och bajsa men dörren var stängd". Vad säger ni om det? Såna hussar växer inte på träd, men å andra sidan, det gör inte så fantastiska hundar som jag heller.

Nu ska jag mysa och kolla på melodifestivalen på min favoritplats, i mattes knä!

Ha det gott allihopa!

Tråkiga matte

Min matte har blivit tråkig. Hon har blivit sjuk och orkar inte göra annat än att ligga i soffan och sen springer hon till toan jämt och ständigt. (Nej inte ute, inomhus.) Det här har gjort jag haft tråkigt. Jag har försökt att förströ mig på bästa sätt. Till det hör att försöka sätta igång katterna. Nu är jag lite tuffare och hoppar fram och bjäbbar lite mot dom. Det blir dom rädda för, ha ha!



I går kväll låg lillmatte på golvet och då tänkte jag testa om jag kunde få henne att leka med mig. Visserligen hade vi lekt jättemycket, men det gäller ju att passa på! Jag började bita och dra i hennes pyamas, men se det passade sig inte. Matte kom som en kanon ur soffan och nöp i min nos och sa FYYYYYY. Eftersom jag är smart förstod jag att det inte var läge att fortsätta. Jag gick till min korg och tuggade på mitt ben en stund och sen lekte jag och lillmatte lite innan hon skulle lägga sig.



En sak är bra med att matte är sjuk! Hon klarar inte att gå ut med mig och göra "kiss-och-bajs-försök". Det passar mig utmärkt, och hon säger att jag är tidningsren, vad hon nu menar med det. Självklart kissar man på en tidning, det gör väl alla?



Människorna säger att jag är världens duktigaste hund som redan kan komma när de ropar på mig. Såklart jag kommer! Då vet jag ju att jag får gos, och det är det bästa jag vet. Vilgot, lillhusse, tycker att jag luktar illa och det är ju inte så kul. Sen tycker han att jag är lite vild också. Vi blir nog kompisar längre fram tror jag.



Nej nu hinner jag inte skriva mer, jag skall gå och se ifall jag kan sätta någon katt på plats! Jag tror jag försöker med Fantomen!

Här är livet liiiite orättvist

Hejsan igen!
Nu har jag börjat få koll på läget här i mitt nya hem. Det finns många bra saker. Min matte t.ex. hon är toppen! Jag får mat av henne, så mycket jag orkar och lite till. Hon är lite orolig för att jag inte ska äta tillräckligt men med tanke på det som kommer ut bakvägen borde hon förstå att jag får det jag behöver om man säger så. Jag är ju en väluppfostrad kille av ädel stam så jag pratar helst inte om sånt offentligt. Men som sagt, jag får det jag behöver i den vägen. Sen har hon världens bästa knä där jag får ligga när jag är sömnig. På nätterna värmer jag hennes kudde efter att jag fixat tvätt av hennes öron. Jag förstår inte att hon inte begriper att man måste rengöra öron omsorgsfullt minst två gånger varje dygn. Hon vaktar på mig också och skyddar mig om katterna blir för närgångna.

Katterna ja, där har vi det. Orättvisan! Katterna som bor här är många, jag säger bara det. Väldigt många. De vill ta min mat och förstår inte hur man leker. Jag försöker sätta igång dem men de fattar ingenting. Jag menar, hur svårt kan det vara att fatta? Jag lägger mig ner på frambenen och hoppar från sida till sida och visar med min gladaste svans hur kul jag är. Vad tror ni de gör? Hoppar fram och leker? Nix, nix, nix. De ryggar tillbaka, får hög päls på ryggen och tar upp en tass och slår till. Där kommer första orättvisan. De har osynliga vapen i sina tassar! Första gången visste jag ju inte om det, så då hann jag inte ducka. Tjong bara, så fick man något vasst över nosen. Matte sa att jag skrek liiiiite för mycket eftersom det inte ens blev en rispa, men man måste ju tala om att man är i fara, eller hur? Sen den minan har jag lärt mig att man duckar. Detta är ändå inte det värsta. Hör här:

Katterna som bor här har päls. Massor med päls. En av dem ser ut som om han är en vandrande pälsboll. De andra har också massor med päls och de flesta dessutom massor med hull på kroppen för att uttrycka sig finkänsligt. Jämför då med mig. Jag är slank och läcker, matchvikt på ca 1,5 kg och min päls kan nästan jämföras med det finaste silke, ca 2 mm långt och slätt utmed min vackra lekamen. Nu frågar jag er gott folk: Vilka av dessa djur lämpar sig bäst för utomhusvistelse när det är dags för "det lilla" och "det stora"? Jag bara frågar alltså! Det BORDE säga sig självt att det är de med fett och hår som borde gå ut och jag som borde få stanna inne. Nej minsann! Katterna går gärna ut och luftar sig har jag märkt, det verkar som om de tycker det är skönt (knäppa djur). När det däremot gäller toabesök har de en massa pottor lite här och var i huset. Där sitter de helt ogenerat och lättar på trycket på alla möjliga sätt. Mig däremot ska matte envisas med att bära ut i tid och otid. Så fort jag har lekt, ätit eller sovit bär hon mig nerför trappan och ut i den onda, bitande kylan. Går hon ut naken kanske ni undrar, (det vore ju inte mer än rätt tycker jag). Nej då, tofflor på och stickad tröja. Sen står hon där och pratar med mig, springer runt i rastgården så jag måste springa efter för att kunna sätta mig på hennes fötter och värma tassarna lite. Efter en stund får hon nog och lyfter upp mig igen. Än så länge har jag lyckats lura henne. Jag föredrar tidningarna inomhus, ska det vara så himla svårt att förstå???