Mördar-Madicken, känsliga läsare varnas!

Jag har ju berättat om henne förut, men ni har nog inte kunnat föreställa er riktigt HUR skräckinjagande hon är. På bilden här spänner hon sina hemska ögon i mig och frääääääser, och jag blir ju så rädd så pälsen (och öronen) ställer sig rätt upp. Visserligen hade jag jagat henne en god stund innan, men lite humor måste väl även en katt ha?
Hon är en Brittisk korhårskatt säger matte. Var inte han den där Jack the Ripper också britt? Det måste verkligen ha ett samband. Jo-Jo (tjockisen ni vet) stilar sig värre än vanligt nu när han blivit pappa. Han är lika torr och tråkig som Mördar-Madicken. Ryktet säger också att det planeras mer såna monster, att Madicken och Jo-Jo skall göra fler..... hemska tanke. Tacka vet jag Mao, honom kan man brottas med. Han har säkert lite italienskt blod i sina ådror. Nina är också min kompis, vi jagar varandra ganska mycket men det gäller att passa sig för klorna.
Jag hoppas nu att ingen av er läsare kommer att drömma mardrömmar i natt för den här bildens skull, men jag varnade faktiskt. Om solen fortsätter lysa och temperaturen går upp lite har matte utlovat en ny koppelpromenad med GODIS!

Ha det bra, i dag är det grisöra-dagen!

Här kommer bilder på mig!

Plötsligt en dag var det sol! Matte undrade var jag var någonstans, men det är ju inte för inte jag är italienare, jag älskar ju SOL och VÄRME! Precis under köksbordet kom det in en strimma solksken som värmde så gott. Dit tog jag det som var kvar av mitt lördagsgodis. (Matte överaskade mig med ett gigantiskt grisöra.) Dessutom har jag provat min nya gröna tröja som matte stickat. Hon är ganska snäll mot mig min matte. Sen har hon anmält oss till kurs! Vi ska på utställningskurs i slutet på mars, då jag ska få lära mig att gå snyggt i snöre. Vem behöver snöre? Jag vet ju att min matte är det bästa som finns så jag går ju gärna jämte henne. På tal om det, i går skrämde hon mig! Vi var ute i trädgården och kikade. När jag som bäst luktade på en grästuva i godan ro passade hon på att smita! Jag blev jätterädd och sprang genast efter. Hon var visserligen bara runt knuten på huset, men det var tillräckligt för att jag skulle tycka det var läskigt. Sen försökte hon smita flera gånger igen, men se det gick inte! Nu har jag fattat att det är bäst att hålla reda på den där matten!

Ha det gott allihopa!

Det finns hopp!

Tjenixen igen

Jag har känt det! Det är varmare utomhus, äntligen. I går var jag ute en lång stund (mer än 5 minuter) och det var jättekul att springa runt. Det fanns massor att nosa på utomhus och en massa nya ljud att lyssna på. Matte fick ett fånigt leende på läpparna, så där som bara mattar kan, när hon sa "Sixten, hör du fåglarna?" Jag menar, hur ska jag kunna veta hur fåglar låter när jag inte hört dem förut? Matte tror ibland att jag är en människa och det är förfärligt jobbigt. Hon som brukar säga till Husse, "Men Lasse, du måste använda samma kommando, han är ingen människa utan en hund." Ja, ja, min matte är långt ifrån fullkomlig har jag upptäckt nu. Hon har en stor brist kan jag berätta så här mellan fyra ögon. Hon saknar ögonmått när hon stickar, tyvärr. Jag skrev ju i förra inlägget att hon börjat sticka på en tröja åt mig. Den blev klar och hon försökte klämma ner mig i den. Hon lyckades till slut, men jag vill helst inte prata mer om det eftersom det var så otroligt pinsamt och förnedrande. Hon måste trott att jag var i storlek med ett marsvin eller så. Hur som helst, nu har lillmattes ena gosedjurskatt fått en ny grön vintertröja..... Hon har visserligen stickat en ny prototyp som ser lite större ut, men hon har inte vågat sy ihop den och prova den på mig. Har jag en väldigt tur kommer våren innan hon sytt ihop eländet. Matte har fotat mig också, men inte laddat ner bilderna till datorn än. Ibland är hon faktiskt väldigt lat min matte!
Ha det fint!

Så ska det se ut!

Nu ger hon sig! Matte har börjat sticka ett täcke till mig. I snyggt grönt ullgarn faktiskt. Hon satt vid datorn i går kväll (också) och plötsligt ropade hon "jaaaa, här är ett mönster". Någon annan som har lyckan att ha en italiensk vinthund hade varit snäll och lagt ut ett mönster både på valp- och vuxentröja. Så nu väntar jag!
Annars har det väl varit ganska lugnt här hemma. I dag fick jag faktiskt vara hemma ensam när matte körde barnen till skolan. Det gick väldigt fort, bara 10 minuter, men jag fixade det jättebra. När matte kom hem blev jag jätteglad, för man kan ju aldrig veta....
Nu vänner, ska jag gå ut och göra det lilla! Sen ska jag nog bita sladden av datorn så matte glömmer den och stickar på min tröja i stället!
Vi hörs!

Det finns alltså de som har det värre!

Hejsan på er!

I går var det lugnt här hemma! Mördar-Madicken var på utställning i Göteborg. Det var väldigt skönt. Vad som var värre var att hon tog med sig min matte. Jag menar MIN matte ska vara hos MIG!!! Hur som helst jag fördrev tiden ganska bra här hemma, och fick dessutom min snälle husse att skotta bort snö i rastgården. Han är lätt att dressera! Sen har jag fått höra att en viss katt har skickat brev om att jag inte ska vara elak mot Madicken! Jag menar, hallåååå, det måste väl vara min rättighet som hund i huset att uppfostra trubbmonstret?

Min kära svarta syster Chanel har meddelat att hon varit med "gamlamatte" Margareta i Norrland. Tänk sån tur att man slapp födas i Vilhelmina där Margareta bodde förut. Chanel berättade att de haft -28 grader. Hoppas de hade gott om tidningar där att kissa på, för vem som helst förstår väl att man inte kan gå ut i sån kyla. Min syster är ju dessutom mindre än mig. Jag har ju kommit upp i den höga vikten av 2250 g! Det är inte illa eller hur?

Det har inte kommit in några erbjudanden till mig om vinterkläder heller. Dessutom sa matte att hon träffat tant Birgitta i går på utställningen, och att hon var lite förnärmad över att bli kallad tant.... Men vad ska man säga då? Jag är knappt 3 månader och hon är......massor med år (över 30 i alla fall) så visst är hon väl en tant! Eller, nja, jag får väl kalla henne något annat så hon blir nöjd. Om hon kommer med en liten fleecejacka kanske jag kallar henne något väldigt snällt.

Sen har jag fått se bilderna som Anna tog när hon var här och fotade. En bild där jag pussar min lillmatte Matilda var jättefin, så den säger matte att vi ska förstora och sätta på väggen. En annan däremot..... där sätter Nina mig på plats.....den gillar jag INTE!

Anna Skeppstedt heter alltså fotografen, bosatt i Fritsla utanför Borås. Håll det namnet i minnet för den tjejen kommer att bli något stort! Hon har visat bilder på utställning redan, bara 17 år gammal.

Ha det gott i kylan, och tänk på att det kunde varit värre -28

Det är kallt!

Vänner, jag frågar: Hur länge ska denna kyla hålla i sig?
I morse när jag vaknade skuttade (nåja) matte upp och hojtade: "Nu ska vi gå ut och kissa!" Jag tänkte att rättvisa skulle skipas och att detta utrop verkligen betydde att VI- Matte och jag, båda skulle kissa. Men nej, återigen fick jag göra ute och hon inne. Nu ska ni veta att när vi (faktiskt vi) kollade termometern visade den på -8.
Jag har ju kommit upp mig i bloggvärlden, fått tre kommentarer och en trogen som följer min blogg officiellt (tack Annika), och flera andra trogna läsare. Detta gör att jag nästan kan mäta mig med Blondinbella, och hon har ju gått ut på sin blogg och bett om sponsoring för vinterkläder. Tänk om jag skulle göra samma sak? Fast å andra sidan blev ju hon anmäld till KO.... Det kanske betyder kattombudsmannen och det låter väldigt otrevligt. Det kanske är någon som försvarar katternas rätt att riva mig, och det vill jag inte. Jag tycker jag är i min fulla rätt att jaga dem, bita tag i svansen och sen se ut som en jultomte! Matte fyar mig när jag gör det, men viker jag ner öronen tillräckligt mycket hör jag faktiskt inte det. Jag kanske får ringa till tant Birgitta som syr både det ena och det andra och höra om hon kan fixa till en snygg och sportig vinterjacka till mig. Fast hon kanske är i maskopi med kattombudsmannen.....
Nej, det gäller nog att fortsätta med den stragegi som fungerat bäst än så länge: Kissa direkt så får du gå in direkt.
Ha det gott!

Träning och besök

Hejsan igen!
Jag har haft fullt upp några dagar nu må ni tro! För det första har jag spetsat till min kattjakt lite så nu håller katterna sig undan från mig! I mattes säng är jag ensam herre (nåja, husse också då) för katterna vågar sig inte dit. Enda problemet nu är att jag är rädd att jag drivit den här kattjakten lite för långt eftersom matte börjar tycka synd om dem. Jag vill förtydliga att det INTE är synd om dem. Däremot är det lite synd om mig när jag får katthår i munnen när jag biter dem. Har ni prövat att tugga katthår? Det är väldigt äckligt och svårt att bli av med!
Sen har vi ju haft besök här också. Barn, tanter och en och annan gubbe också, har varit här för att beskåda underverket, d.v.s. mig. Jag visar mig från min bästa sida och bajsar inte på golvet så länge vi har besökare. "Det stora" tar ju längre tid än "det lilla" så det gör man bäst inomhus!
I går var det extra kul besök för då kom det en tjej med en jättekamera! Hon fotade mig ur alla möjliga vinklar. Katterna fick vara med på några kort också, helt onödigt om ni frågar mig.
Sen har matte börjat med träning också. Eller rättare sagt, jag tränar henne. Jag har tränat henne att ge mig godis och beröm när jag sätter mig ner på rumpan. Hon är lättlärd min matte och väldigt snabbt framme med godisbiten. Snart kan vi nog börja med svårare övningar tror jag. När vi är ute tycker hon att jag är jätteduktig som följer efter henne när hon springer iväg. Hon är inte så snabb min matte så det är inte så svårt att komma ikapp om man säger så. Nåväl, hon springer (lunkar) iväg på gräsmattan och jag kommer efter. Självklart att jag kommer efter. Jag får ju godis, och inte att förglömma har hon varma kängor på sig som man kan sätta sig på. Om man tänker på alternativet, inget godis, inga kängor, så är det ganska givet vad man väljer.

Ha det gott gott folk

Lördag kväll och allt är bra

Ja, nu är allt bra. Jag kan berätta om något fasansfullt som hände tidigare i dag. Jag hade ägnat mig åt min nya favoritsysselsättning, "jaga katten genom hela huset". Nu har jag lärt mig att man ska kolla VILKEN katt man gör det med. Jag brukar ju helst jaga den där tjocka katten som heter Jo-Jo, en riktig tjocksmock till katt. (Det är han som är på bilden här) Långsam är han och riktigt feg. Han brukar låta lite kul om man kommer nära, och då gör jag utfall och skäller lite. Ni ska se vilken fart han får på fläsket då! Nu till det luriga. Det finns en till som ser likadan ut. Först trodde jag alltså att det var en och samma katt (jag menar det bor 8 st såna här) men det var det inte. Den katten jag jagade i eftermiddags såg alltså ut som Feg-Jo-Jo, men var en riktig tuffing. Hon heter Madicken. Jag ska fortsättningsvis kalla henne Mördar-Madicken. Utan minsta förvarning slängde hon ut en tass med de där osynliga vapnen katterna har, och rev mig över örat. Jag skrek och skrek (jag kan verligen få folk att tycka synd om mig), så alla kom springande för att se vad som hänt. Jag lovar att jag går långa omvägar för att slippa möta henne nu!

Annars har det varit lugnt här. I morse insåg jag att min husse har ett hjärta av guld. När matte har varit lite krasslig har han haft första jouren när det gäller mina kiss- och bajssvängar ut i rasthagen. Det har lyckats fler gånger än det misslyckats och jag börjar fatta vad som gäller. Kissar jag får jag gå in i värmen igen! Då är valet inte svårt. Kläm ut några droppar så blir de nöjda! Nå väl, i morse när jag och husse skulle gå ut i rastgården trampade han i en korv som jag lagt precis innanför dörren till rastgården. Han gjorde små snygga bajsfotspår på golvet, men tror ni han blev arg? Nej då, inte min husse. Han sa bara "Å, se vad duktig han har varit, han förstod att han skulle gå och bajsa men dörren var stängd". Vad säger ni om det? Såna hussar växer inte på träd, men å andra sidan, det gör inte så fantastiska hundar som jag heller.

Nu ska jag mysa och kolla på melodifestivalen på min favoritplats, i mattes knä!

Ha det gott allihopa!

Tråkiga matte

Min matte har blivit tråkig. Hon har blivit sjuk och orkar inte göra annat än att ligga i soffan och sen springer hon till toan jämt och ständigt. (Nej inte ute, inomhus.) Det här har gjort jag haft tråkigt. Jag har försökt att förströ mig på bästa sätt. Till det hör att försöka sätta igång katterna. Nu är jag lite tuffare och hoppar fram och bjäbbar lite mot dom. Det blir dom rädda för, ha ha!



I går kväll låg lillmatte på golvet och då tänkte jag testa om jag kunde få henne att leka med mig. Visserligen hade vi lekt jättemycket, men det gäller ju att passa på! Jag började bita och dra i hennes pyamas, men se det passade sig inte. Matte kom som en kanon ur soffan och nöp i min nos och sa FYYYYYY. Eftersom jag är smart förstod jag att det inte var läge att fortsätta. Jag gick till min korg och tuggade på mitt ben en stund och sen lekte jag och lillmatte lite innan hon skulle lägga sig.



En sak är bra med att matte är sjuk! Hon klarar inte att gå ut med mig och göra "kiss-och-bajs-försök". Det passar mig utmärkt, och hon säger att jag är tidningsren, vad hon nu menar med det. Självklart kissar man på en tidning, det gör väl alla?



Människorna säger att jag är världens duktigaste hund som redan kan komma när de ropar på mig. Såklart jag kommer! Då vet jag ju att jag får gos, och det är det bästa jag vet. Vilgot, lillhusse, tycker att jag luktar illa och det är ju inte så kul. Sen tycker han att jag är lite vild också. Vi blir nog kompisar längre fram tror jag.



Nej nu hinner jag inte skriva mer, jag skall gå och se ifall jag kan sätta någon katt på plats! Jag tror jag försöker med Fantomen!

Här är livet liiiite orättvist

Hejsan igen!
Nu har jag börjat få koll på läget här i mitt nya hem. Det finns många bra saker. Min matte t.ex. hon är toppen! Jag får mat av henne, så mycket jag orkar och lite till. Hon är lite orolig för att jag inte ska äta tillräckligt men med tanke på det som kommer ut bakvägen borde hon förstå att jag får det jag behöver om man säger så. Jag är ju en väluppfostrad kille av ädel stam så jag pratar helst inte om sånt offentligt. Men som sagt, jag får det jag behöver i den vägen. Sen har hon världens bästa knä där jag får ligga när jag är sömnig. På nätterna värmer jag hennes kudde efter att jag fixat tvätt av hennes öron. Jag förstår inte att hon inte begriper att man måste rengöra öron omsorgsfullt minst två gånger varje dygn. Hon vaktar på mig också och skyddar mig om katterna blir för närgångna.

Katterna ja, där har vi det. Orättvisan! Katterna som bor här är många, jag säger bara det. Väldigt många. De vill ta min mat och förstår inte hur man leker. Jag försöker sätta igång dem men de fattar ingenting. Jag menar, hur svårt kan det vara att fatta? Jag lägger mig ner på frambenen och hoppar från sida till sida och visar med min gladaste svans hur kul jag är. Vad tror ni de gör? Hoppar fram och leker? Nix, nix, nix. De ryggar tillbaka, får hög päls på ryggen och tar upp en tass och slår till. Där kommer första orättvisan. De har osynliga vapen i sina tassar! Första gången visste jag ju inte om det, så då hann jag inte ducka. Tjong bara, så fick man något vasst över nosen. Matte sa att jag skrek liiiiite för mycket eftersom det inte ens blev en rispa, men man måste ju tala om att man är i fara, eller hur? Sen den minan har jag lärt mig att man duckar. Detta är ändå inte det värsta. Hör här:

Katterna som bor här har päls. Massor med päls. En av dem ser ut som om han är en vandrande pälsboll. De andra har också massor med päls och de flesta dessutom massor med hull på kroppen för att uttrycka sig finkänsligt. Jämför då med mig. Jag är slank och läcker, matchvikt på ca 1,5 kg och min päls kan nästan jämföras med det finaste silke, ca 2 mm långt och slätt utmed min vackra lekamen. Nu frågar jag er gott folk: Vilka av dessa djur lämpar sig bäst för utomhusvistelse när det är dags för "det lilla" och "det stora"? Jag bara frågar alltså! Det BORDE säga sig självt att det är de med fett och hår som borde gå ut och jag som borde få stanna inne. Nej minsann! Katterna går gärna ut och luftar sig har jag märkt, det verkar som om de tycker det är skönt (knäppa djur). När det däremot gäller toabesök har de en massa pottor lite här och var i huset. Där sitter de helt ogenerat och lättar på trycket på alla möjliga sätt. Mig däremot ska matte envisas med att bära ut i tid och otid. Så fort jag har lekt, ätit eller sovit bär hon mig nerför trappan och ut i den onda, bitande kylan. Går hon ut naken kanske ni undrar, (det vore ju inte mer än rätt tycker jag). Nej då, tofflor på och stickad tröja. Sen står hon där och pratar med mig, springer runt i rastgården så jag måste springa efter för att kunna sätta mig på hennes fötter och värma tassarna lite. Efter en stund får hon nog och lyfter upp mig igen. Än så länge har jag lyckats lura henne. Jag föredrar tidningarna inomhus, ska det vara så himla svårt att förstå???

Bara så ni vet vem jag är då..... Här är jag 8 veckor!

Nu är jag här!

Nu gott folk har smålänningen blivit västgöte! I går flyttade jag från Malmbäck till Bredared. Jag tog resan med ro och sov gott i mattes knä hela vägen. Här kommer jag att berätta vad som händer mig och också publicera bilder så ni får se hur jag växer. Jag återkommer alltså, just nu ska jag sova en stund i mattes knä, världens bästa sovplats.