Kattskrällen!

Hejsan
Ni som följt min blogg vet ju att:
1, Det bor katter här
2, Det finns katter som är värre än de andra...
3, Jag är liiiite rädd för ovanstående katter...
4, Jag är snyggast, det har jag papper på från utställningen i helgen
5, Utställning är jobbigt!

Nu ska jag berätta hur sakerna hänger ihop. I en veckas tid nu har de hemska monstren Mördar-Madicken och Tjock-JoJo varit instängda i ett eget rum. Jag har ju tagit det för självklart att denna anordning var för att jag skulle slippa dem. I går förstod jag att så inte var fallet. Jag var ju som ni förstår väldigt trött efter lördagens utställning. Det tar på krafterna att hålla reda på 300 hundar och visa upp sig för alla tjejer. När jag låg och sov som bäst i går eftermiddag väcktes jag av ett gräsligt ljud! Jag trodde att någon höll på att dö allra minst! Matte flög upp ur soffan (hon var också trött) och ropade "Jaaaaa, äntligen!!!" Jag tänkte först att hon var jätteglad för att Madicken höll på att gå åt, för det var från henne ljudet kom. Men sen förstod jag det hemska faktumet. Jo-Jo och Madicken var instängda för att ha ett litet kärleksmöte! Med andra ord: Jo-Jo med hängmagen får para som han vill, medan jag Snygg-Sixten får tillsägelse när jag försöker förföra Candy! Orättvist! Dessutom undrar jag om de behöver hålla på hur många gånger som helst, och om hon verlkligen behöver låta så illa. Man kan ju inte sova ju! Jag gissar att min frid snart är över, för Matte börjar prata om att de snart är klara och kan komma ut igen. Aj, aj, aj, då blir det till att akta sig igen. Fast det är allt väldigt kul att reta dem.... Fantomen och de andra är ju inte någon match längre, jag tar ju dem hur lätt som helst.
Så, nu vet ni hur det är här hemma. Nu ska jag gå ut och lägga mig i solen en stund och njuta av livet.

Showkillen Sixten

I går kära vänner gjorde jag debut i rampljuset! Visserligen bestod strålkastaren av en lysande sol, men det gjorde ju inte saken sämre. Arenan var Vara-Nossebro Brukshundsklubb och vi var på plats i väldigt god tid eftersom Matte ville att jag skulle få känna in miljön och vänja mig vid alla hundar och allt ståhej. Jag skötte mig väl sådär tyckte hon.... gick med nosen i marken hela tiden för det luktade så spännande. Lite läskigt var det också, många äldre hundar hade lämnat visitkort, vilket gjorde att jag inte vågade kissa. Vi gick runt området flera omgångar, men jag knep ihop. Ända till jag kom in i min nyinköpta hopfällbara hage. Där var det tryggt och lugnt och jag kissade floder. Jag förstod också att det inte var läge att hälsa på andra hundar och låg lugnt och avslappnat på filten och solade.
När det började närma sig vår tur tog Matte på mig utställningskopplet och vi skulle öva. Min nos var som fastklistrad i marken och hur hon än försökte locka och prata struntade jag i henne!
Sen var det vår tur. Jag var ensam Italienare, och jag tänkte att nu ska de få se på vem som regerar!
Med en häpen Matte i andra ändan av kopplet seglade jag in i ringen med högburet huvud och med ett läckert steg. Vi svävade fram till domaren, som beundrande sa "Det gör ju inget att det bara är en i rasen när det är en så här vacker representant". Vi fick gå ett varv i ringen, och jag fortsatte att visa hur man ska uppföra sig när man är en ädel Italiensk vinthund. Matte var nu så förbluffad så hon bara kunde säga: Bra gubben, dukigt kille, hela tiden. Uppe på bordet stod jag stilla och lät honom klämma och känna, titta på tänder o.s.v. Eftersom han sa så fina ord om mig fick han en liten slick som tack. Sen skulle vi gå diagonalt över ringen så han kunde se mig från alla vackra sidor. När han talat om för ringsekreteraren vilken fin hund jag var, sa han till Matte att han önskade oss stort lycka till i framtiden, eftersom jag var en så extremt lovande valp! Vill ni veta vad han sa? Jag delar så gärna med mig!

Lovande valp.
Vackert huvud.
Fina proportioner.
Stora fina mörka ögon.
Vackra öron.
Utmärkt hals.
Mjuka linjer.
Vacker överlinje,
Raka framben.
Utmärkta tassar.
Bra bakställ.
Rör sig med värdighet.

Så i fall någon undrar vem som äger utställningsringen kan ni nu tala om att det gör Snygg-Sixten! Jag fick två rosetter med mig hem, ett HP och ett BIR-valp. I stora BIR-valpfinalen var vi 21 hundar, och domaren tog ut fem hundar men inte mig. Lika bra det, för då var jag ganska trött.

I dag är det slappdag, för jag var rejält trött efter en sån händelserik dag!
Ha det gott tills vi hörs. På lördag är det dags för utställning igen. Håll tummarna!

Vilken husse jag har!

Oj oj oj, vilken husse jag har! I helgen gjorde han stordåd för min skull. Vi har ju en trädgård utan staket och ibland smiter jag. Det är inte så bra, eftersom det bor en schäfer modell större och arg mitt emot oss. Matte får lite fjärilar i magen när jag smiter in på deras garageuppfart för att "läsa tidningen". Därför tyckte Matte att vi skulle hägna in en del av tomten för mig. Sagt och gjort. Husse har satt upp ett snyggt trästaket som gör att jag inte kan smita iväg upp på gatan, och i häckarna mot grannarna har han satt nät så jag inte kan krypa igenom. Mot skogen hade vi redan nät, men det är fixat så det ska vara Sixtensäkert nu också. Detta mina vänner innebär att jag har mellan 200 och 300 kvadratmeter att sträcka ut på! Det är så kul att vara lös, och så kan jag vara med Matte när hon påtar i landen. Katterna får vara i lilla rastgården, men nu har jag lärt mig att man inte ska springa fram och reta dem.... jag sprang rätt i en rosenbuske sist jag försökte....
I dag kära vänner ska jag bada! Matte har pratat om det och jag vet inte riktigt vad det är, men det löser sig nog. Hon har sagt att jag ska vara fin till på lördag då jag ska på utställning. Hoppas hon har laddat med smaskigt godis, annars tänker jag då inte gå fint i snöret!
Jag skriver på söndag och berättar om hur det äventyret gick!
Ha det gott vänner, nu ska vi gå ut och jaga bollar i trädgården.

Nu är jag nästan en utställningshund!

Foto Kjell Lindström

Foto Kjell Lindström


Nu har Matte och undertecknad tagit examen i utställningsskolan. Jag fick väl inte direkt MVG av Matte, hon tyckte att jag bar mig väldigt busigt åt i ringen.... Men vem kan väl koncentrera sig på att gå snyggt när det finns massor med TJEJER runt omkring? Det luktade gott efter dem på varenda grästuva, så säg den kille som kan gå med näsan i vädret då? Enda gången jag gick med näsan i vädret var när det fanns en storvuxen tjejs bakända framför....om ni förstår....
Sen dök ju en överraskning upp också! Candy har nog smygläst min blogg där jag skrev om min lilla mopstjej (Freja heter hon, det vet jag nu) så hon kom dit för att heja på mig. Härligt när tjejerna tävlar om ens gunst. Matte funderade på om det verkligen kunde vara så att jag var så tidig med det här med tjejer, och min kloka uppfödare Margareta talade om för henne att det var helt normalt. Vi italienare är ju kända för att vara väldigt sexiga och virila (ingen nyhet eller?) och en italienare som inte vill para är det något fel på, enligt välunderättad källa (Margareta alltså). Så till er som tror att jag ska lägga av med mina försök säger jag bara; glöm det blixtfort. Tyvärr fick Matte en del råd från min gamla matte om hur hon ska få mig att lägga av, men det tänker jag absolut inte lyssna på. Solen skiner, livet leker, tikar luktar gott, det är väl det livet går ut på eller?
Nästa helg blir det utställningsdebut på riktigt. Hoppas Matte har vett på att ta med sig annat godis då! Jag har faktiskt kommit på nu att hon försöker få mig att tro att min vanliga mat är godis! Hon underskattar mig, det säger jag bara.
Nosslick på er allihopa!

Skogspromenader, höns och annat

Halloj igen
I går var jag på utflykt igen. Resan gick till Fritsla, och min älskling Candy med familj. I går var det inte bara Matte som var med utan husse och småmänniskorna också. De där fjäderbollarna stod och lät när vi kom, men den här gången blev jag inte rädd för dem. Man kan väl säga att jag glömde allt, både höns och människor, när jag fick se Candy. Eftersom vi redan klarat av första daten tänkte jag att det var bara att fortsätta där vi slutade sist (ni vet, det där jag inte fick skriva om). Döm om min förvåning när hon plötsligt började skälla åt mig när jag nosade henne intensivt på onämnbara ställen! Hon som var så snäll förra gången började nu visa tänder och morra, ÅT MIG! Det som var ännu värre var att alla människorna, inklusive min kära Matte, sa att hon var DUKTIG när hon gjorde det! Jag blev djupt sårad, i fem sekunder ungefär, och sen försökte jag igen. Det blev väldigt många försök.......med samma eländiga resultat.
Till slut insåg jag det omöjliga i operationen, så jag började nosa efter kul saker istället. När jag lugnat ner mig en smula tyckte våra mattar att vi skulle gå ut i skogen. De hade världens häftigaste skog precis vid tomten, med höga träd, och inte som i vår skog hemma, en massa stickiga pinnar som slår en när man går förbi. Här var det mossa att springa i!
När det var dags att åka hem var jag ordentligt trött. Candy också tror jag, och vet ni vad jag tror? Jag tror att Candys Matte och Husse kommer att skaffa en hund till. Jag har en känsla av att det inte kommer att bli en golden retriver....
Ha det gott i vårvärmen alla vänner

Nu är jag tillbaka!

Ja, jag vet att det var längesen jag bloggade. Alla rykten om skadade tassar dementeras härmed å det skarpaste. Det är bara så att Matte och jag har haft massor av saker för oss. Nu menar jag inte bara det vanliga, hennes skrivande ni vet "interkulturell kompetens", "pedagogisk grundsyn" och "anknytningsteori" är sånt som hon skriver om. Skittråkigt! Jag däremot ska berätta vad vi varit ute på för SPÄNNANDE saker!
I söndags var det bilresa hela dagen. Tjockisen Jo-Jo skulle till veterinären (Jag har länge misstänkt att det är något fel på honom) och kolla sitt hjärta. Jag undrar om de tog kolesterolprov också, fet som han är. Vi hade en katt och matte till med oss, en vit katt som hette Tusse. Han hade nog doppat näsan i något som han inte skulle för han var helt grå i fejan. Jag fick lära mig att han var av annan ras än dem vi har hemma. Birma, där lärde man sig något nytt oviktigt. Sissi, hans matte var det synd om eftersom hon var lite allergisk mot mej.
Hur som helst, innnan vi kom till veterinären skulle vi hem till Mattes kompis Annette och tydligen titta på Jo-Jo's bebis. Tror ni jag fick titta? Tror ni jag fick jaga katterna? NEJ! Vet ni vad de hade mage att göra??? Stänga ute mig i ett uterum. Som om jag skulle vara nöjd med det? Jag berättade med all önskvärd tydlighet att jag faktiskt inte accepterar att bli utstängd från min flock. Inte lyssnade de, så då fick jag ta till mina bästa konster för att få dem uppmärksamma på det hemska de utsatte mig för. Jag hoppade på bakbenen 50 cm upp i luften så de såg mig genom fönstret! Då veknade Mattes hjärta och jag fick komma in och sitta i hennes knä.
Efter en stund var det dags för veterinärbesök, och Jo-Jo-klumpen visade lite sköna takter när han inte ville gå med på ultraljudsundersökningen. Han fick en liten spruta och sen var han slö och stilla som en strandad säl. (Jag borde pratat med veterinären om en långtidsverkande spruta till Jo-Jo. Tänk vad skönt det vore om han låg stilla och inte fräste när jag vill anfalla honom.) Han hade i alla fall ett friskt hjärta, och veterinären sa inget om kolesterolet eller hängmagen. Han var väl för finkänslig för det kan jag tro.
På hemvägen sov jag, men väcktes av en gräslig lukt. Jo-Jo hade kissat! Det luktar inte rosor precis, om man säger så.

Nästa äventyr var i tisdags. Matte och jag var på utställningskurs. Det innebär att man får se på en massa spännade hundar utan att få leka med dem, och att matte tar fram ett fult smalt halsband i stället för mitt snygga Hurtta. Sen får man gå jämte matte utan att titta på andra hundar och utan att nosa på alla doftspår på gräset. Inte nog med det. När man väl har stannat måste man stå stilla på ett speciellt vis. Jag gjorde så gott jag kunde, men eftersom jag inte är så gammal som de andra hundarna som var med blev jag trött. En annan valp blev också trött, och det var liksom kvällens behållning. Hon var så söt!!!! Dessutom född på samma dag som jag och då förstår ju alla att hon måste vara speciell. En liten mopsflicka, en riktig liten goding. Vi lekte lite vid sidan om träningsplanen och nu längtar jag till nästa tisdag!
Matte har fått kurser på hjärnan så nu har hon anmält mig till valpkurs också. Hon pratade något om att komma när hon ropar. Det har jag ju kunnat länge, men ibland vill ju en grabb kolla läget på egen hand.
Nu ska jag ut och lukta på blommorna i rasthagen!
Ha en skön påsk alla två- och fyrbenta bloggläsare!

Sura tråkiga matte

Jag är lite deppig idag, trots att solen skiner. Min matte är sur på mig för jag har skaffat en ny hobby. Det borde vara varje hunds rätt att skaffa en hobby, eller hur? Jag har ju visserligen de gamla, att släpa katter över golvet och att slicka mina människor i öronen så fort jag kommer åt, men man tröttnar ju. Därför har jag skaffat en ny! Kattlådorna står tätare än träd i skogen här hemma, så varför inte utnyttja dem till något kul? Man kan göra mycket med en kattlåda må ni tro!
1, Man kan stå utanför de täckta lådorna och skälla på den som är där inne och gör något, så att han eller hon inte vågar gå ut. Ganska kul
2, Man kan kissa i dom eller på dom. Inte så kul kanske, men skönare än att gå ut på kvällen
3, (Nu kommer det) Man kan hämta de klumpar som blir när katterna har kissat och lägga dem här och var i huset! DET är kul!
Fast det tycker inte matte då. Jag vet inte vad jag skall hitta på för att hon ska förstå tjusningen med det. Jag har haft mina funderingar på att lägga en riktigt fin och fast klump i hennes säng, men med tanke på hur hon reagerade när jag lade ett gosedjur som jag först doppat i vattenskålen i hennes säng i går kväll, kanske jag ska låta bli.
Nej, jag får gå ut i rastgården och slåss med Mao en stund medan jag funderar ut något.
Tips mottages tacksamt
Hälsningar från er egen
Sixten