Nu är jag tillbaka!

Ja, jag vet att det var längesen jag bloggade. Alla rykten om skadade tassar dementeras härmed å det skarpaste. Det är bara så att Matte och jag har haft massor av saker för oss. Nu menar jag inte bara det vanliga, hennes skrivande ni vet "interkulturell kompetens", "pedagogisk grundsyn" och "anknytningsteori" är sånt som hon skriver om. Skittråkigt! Jag däremot ska berätta vad vi varit ute på för SPÄNNANDE saker!
I söndags var det bilresa hela dagen. Tjockisen Jo-Jo skulle till veterinären (Jag har länge misstänkt att det är något fel på honom) och kolla sitt hjärta. Jag undrar om de tog kolesterolprov också, fet som han är. Vi hade en katt och matte till med oss, en vit katt som hette Tusse. Han hade nog doppat näsan i något som han inte skulle för han var helt grå i fejan. Jag fick lära mig att han var av annan ras än dem vi har hemma. Birma, där lärde man sig något nytt oviktigt. Sissi, hans matte var det synd om eftersom hon var lite allergisk mot mej.
Hur som helst, innnan vi kom till veterinären skulle vi hem till Mattes kompis Annette och tydligen titta på Jo-Jo's bebis. Tror ni jag fick titta? Tror ni jag fick jaga katterna? NEJ! Vet ni vad de hade mage att göra??? Stänga ute mig i ett uterum. Som om jag skulle vara nöjd med det? Jag berättade med all önskvärd tydlighet att jag faktiskt inte accepterar att bli utstängd från min flock. Inte lyssnade de, så då fick jag ta till mina bästa konster för att få dem uppmärksamma på det hemska de utsatte mig för. Jag hoppade på bakbenen 50 cm upp i luften så de såg mig genom fönstret! Då veknade Mattes hjärta och jag fick komma in och sitta i hennes knä.
Efter en stund var det dags för veterinärbesök, och Jo-Jo-klumpen visade lite sköna takter när han inte ville gå med på ultraljudsundersökningen. Han fick en liten spruta och sen var han slö och stilla som en strandad säl. (Jag borde pratat med veterinären om en långtidsverkande spruta till Jo-Jo. Tänk vad skönt det vore om han låg stilla och inte fräste när jag vill anfalla honom.) Han hade i alla fall ett friskt hjärta, och veterinären sa inget om kolesterolet eller hängmagen. Han var väl för finkänslig för det kan jag tro.
På hemvägen sov jag, men väcktes av en gräslig lukt. Jo-Jo hade kissat! Det luktar inte rosor precis, om man säger så.

Nästa äventyr var i tisdags. Matte och jag var på utställningskurs. Det innebär att man får se på en massa spännade hundar utan att få leka med dem, och att matte tar fram ett fult smalt halsband i stället för mitt snygga Hurtta. Sen får man gå jämte matte utan att titta på andra hundar och utan att nosa på alla doftspår på gräset. Inte nog med det. När man väl har stannat måste man stå stilla på ett speciellt vis. Jag gjorde så gott jag kunde, men eftersom jag inte är så gammal som de andra hundarna som var med blev jag trött. En annan valp blev också trött, och det var liksom kvällens behållning. Hon var så söt!!!! Dessutom född på samma dag som jag och då förstår ju alla att hon måste vara speciell. En liten mopsflicka, en riktig liten goding. Vi lekte lite vid sidan om träningsplanen och nu längtar jag till nästa tisdag!
Matte har fått kurser på hjärnan så nu har hon anmält mig till valpkurs också. Hon pratade något om att komma när hon ropar. Det har jag ju kunnat länge, men ibland vill ju en grabb kolla läget på egen hand.
Nu ska jag ut och lukta på blommorna i rasthagen!
Ha en skön påsk alla två- och fyrbenta bloggläsare!