Här är livet liiiite orättvist

Hejsan igen!
Nu har jag börjat få koll på läget här i mitt nya hem. Det finns många bra saker. Min matte t.ex. hon är toppen! Jag får mat av henne, så mycket jag orkar och lite till. Hon är lite orolig för att jag inte ska äta tillräckligt men med tanke på det som kommer ut bakvägen borde hon förstå att jag får det jag behöver om man säger så. Jag är ju en väluppfostrad kille av ädel stam så jag pratar helst inte om sånt offentligt. Men som sagt, jag får det jag behöver i den vägen. Sen har hon världens bästa knä där jag får ligga när jag är sömnig. På nätterna värmer jag hennes kudde efter att jag fixat tvätt av hennes öron. Jag förstår inte att hon inte begriper att man måste rengöra öron omsorgsfullt minst två gånger varje dygn. Hon vaktar på mig också och skyddar mig om katterna blir för närgångna.

Katterna ja, där har vi det. Orättvisan! Katterna som bor här är många, jag säger bara det. Väldigt många. De vill ta min mat och förstår inte hur man leker. Jag försöker sätta igång dem men de fattar ingenting. Jag menar, hur svårt kan det vara att fatta? Jag lägger mig ner på frambenen och hoppar från sida till sida och visar med min gladaste svans hur kul jag är. Vad tror ni de gör? Hoppar fram och leker? Nix, nix, nix. De ryggar tillbaka, får hög päls på ryggen och tar upp en tass och slår till. Där kommer första orättvisan. De har osynliga vapen i sina tassar! Första gången visste jag ju inte om det, så då hann jag inte ducka. Tjong bara, så fick man något vasst över nosen. Matte sa att jag skrek liiiiite för mycket eftersom det inte ens blev en rispa, men man måste ju tala om att man är i fara, eller hur? Sen den minan har jag lärt mig att man duckar. Detta är ändå inte det värsta. Hör här:

Katterna som bor här har päls. Massor med päls. En av dem ser ut som om han är en vandrande pälsboll. De andra har också massor med päls och de flesta dessutom massor med hull på kroppen för att uttrycka sig finkänsligt. Jämför då med mig. Jag är slank och läcker, matchvikt på ca 1,5 kg och min päls kan nästan jämföras med det finaste silke, ca 2 mm långt och slätt utmed min vackra lekamen. Nu frågar jag er gott folk: Vilka av dessa djur lämpar sig bäst för utomhusvistelse när det är dags för "det lilla" och "det stora"? Jag bara frågar alltså! Det BORDE säga sig självt att det är de med fett och hår som borde gå ut och jag som borde få stanna inne. Nej minsann! Katterna går gärna ut och luftar sig har jag märkt, det verkar som om de tycker det är skönt (knäppa djur). När det däremot gäller toabesök har de en massa pottor lite här och var i huset. Där sitter de helt ogenerat och lättar på trycket på alla möjliga sätt. Mig däremot ska matte envisas med att bära ut i tid och otid. Så fort jag har lekt, ätit eller sovit bär hon mig nerför trappan och ut i den onda, bitande kylan. Går hon ut naken kanske ni undrar, (det vore ju inte mer än rätt tycker jag). Nej då, tofflor på och stickad tröja. Sen står hon där och pratar med mig, springer runt i rastgården så jag måste springa efter för att kunna sätta mig på hennes fötter och värma tassarna lite. Efter en stund får hon nog och lyfter upp mig igen. Än så länge har jag lyckats lura henne. Jag föredrar tidningarna inomhus, ska det vara så himla svårt att förstå???