Vilken dag!

I går var det vååååår! Matte och jag var ute i trädgården jättemycket och jag fick springa och lukta på gräs och andra spännade grejer. Ett missöde hände när jag skulle smyga på utsidan av rastgårdsstängslet. Jag gick in bakom en buske som jag gissar heter Kattbuske för den var lika taggig och vass. Matte fick hjälpa mig ut och jag skrek som om min sista stund var kommen, för den ville liksom inte släppa taget om mig. Tänk va, inte ens utomhus får man vara ifred för dessa gräsliga klor!
Sen gick vi till skogen! Där var det ännu mer att lukta på, men det var väldigt svårt att gå! Buskar, tuvor, pinnar och jag vet inte allt. Dessutom lekte Matte kurragömma med mig och gömde sig bakom träd när jag tittade åt ett annat håll, men jag hittade henne varje gång. De sista gångerna kunde hon inte gömma sig för jag hade stenkoll på henne. Då sa hon att jag var jätteduktig och så fick jag torkad lever, mitt godaste godis. Vi gick fina koppelpromenader också. Det är inte så kul för hon börjar bli lite petig nu tycker jag. Jag ska tydligen gå på ett alldeles speciellt sätt för att få godbitarna och berömmet. Ja ja, det löser sig nog.
Nu ska jag ta med mig grisörat till myskojan och chilla en stund!
Ha det gott alla vänner.
PS. Annika, jag tycker det låter som en riktig skräckfilm. Den vågar jag inte se och du kan lita på att jag aldrig kommer att låta katterna titta på den! De kan få för sig saker vet du! DS