I dag har jag återtagit mina domäner. Ingen verkade ha känningar i dobermannbranchen eller hos polishundarna, så jag fick klara det själv. Hon har inte haft en chans i dag, Skräck-Flisan, för jag har vaktat mitt revir hela dagen. I går kväll förresten vankades det godis. Det var inte tänkt att jag skulle vara med på kalaset (fattar ni vilken orättvisa) när Jo-Jo fyllde år. Katterna fick någon blöt, slafsig, smaskig mat och jag skulle undanhållas godiset. Glöm det! Jag kastade mig fram som en varg och morrade ur djupet av mitt ädla italienska bröst, och tro det eller ej, katterna flyttade sig! De blev alltså rädda för mig för första gången, inte illa. Det blev dock inte Matte som kom och lyfte undan mig. Lätt fånget lätt förgånget med andra ord. Jag fick en ny tuggpinne som tröst, så riktigt eländigt var det inte.
Nu hoppas jag att det blir lugnt här hemma ett tag, annars får jag väl ta i med brösttonerna igen.
Dags att käka kvällsmat känner jag, så det får räcka för idag.
Lev väl vänner
Ja du käre lille Sixten... Det finns en ganska otäck film som du kanske får se när du blir lite äldre. Den heter "Den otroliga vandringen" och där får hundarna lära sig att "katter styr och hundar lyder"... Fast ibland blev det faktiskt tvärt om -det kan väl en tröst när Skräck-Flisan och Mördar-Madicken härjar som värst i ditt liv :-)
SvaraRaderaNospuss på dig!