I går kära vänner fick jag äntligen leka med en hund! Tänk att det skulle ta sån tid. En storpudelfarbror som heter Simba blev min lekkompis, och vi var nog lika trötta båda två efter leken! Han var verkligen stor, men väldigt, väldigt snäll. Lite för snäll tyckte våra mattar... Det är verkligen en gammal farbror för han fyller 14 år om några veckor men det märktes minsann inte när vi jagade varandra! Nu hoppas jag att vi kan leka snart igen eftersom katterna inte fattar hur jag vill leka.
Sen måste jag ju berätta att en av katterna, Flisan, har lagt beslag på min bästa plats vid mattes skrivbord. Kattskrället borde väl se att det är en hundkorg??? Hon ligger där och päser mest hela dagarna (katter är förfärligt slöa) och om jag kommer dit och talar om att hon ska flytta sig slänger hon ut en tass och fräser. Även om jag skäller mina läskigaste skall blir hon inte rädd. Detta kräver listig planering, för på något sätt SKA jag ha tillbaka min plats!
Nu gott folk ska jag ta en liten bit av mitt grisöra och sen ska jag och matte krypa ner under täcket. Ja vadå, det är väl klart att man sover under täcket? Alla vet väl att det är det som gäller för oss ädla italienare, något annat är inte på tal. Möjligen kan jag sova i en välstoppad, ullig hundsäng (matte syr goa såna åt mig) och så en fleecefilt över mig, men det går ändå inte upp emot mattes säng. Hon tycker det är perfekt att jag vill sova på hennes arm, och det passar mig bra. Vad husse säger? Som om jag skulle bry mig!
Ha det gott alla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar