Ny utställningsdag

I dag var det dags igen! Vi gick upp jättetidigt och började lasta in alla saker i bilen. Det blev en ganska lång resa, ända till Tvååker utanför Varberg. När vi kom dit insåg jag att det var en stoooor utställning vi kommit till. Internationell sa matte, vad det nu betyder. Många hundar av många olika sorter och storlekar. Jag snackade med italienartjejerna från Svenljunga, de är så himla snygga och trevliga! Vi behövde inte vänta så länge, jag var först ut i ringen. Det gäller ju att visa standarden direkt tänkte jag, och svävade in i ringen. Domaren tyckte mycket om mig, så hon fick en liten slick i ansiktet när jag stod på bordet. Ett rött och ett lila band fick vi med oss ut.

Sen var det brudarnas tur. Sötnosen från Svenljunga gick segrande ur den matchen, så vi möttes på nytt. Domaren sa att vi var väldigt likvärdiga och väldigt fina båda två, (som om det var någon nyhet). Vi fick BIR-rosetten med oss den här gången också, men nästa gång är det faktiskt sockersmulans tur att vinna!

Matte och jag tog det lugnt i tältet medan resten av familjen åkte en sväng för att fika och köpa mat. Jag vilade mig i form till finalen som det anstår en livsnjutare! När det var finaldags samlades massor av hundar (säkert 40 stycken) från alla grupper till förhandsgranskning.
Sen var det in i stora ringen. Det är så himla orättvist, jag få alltid gå sist! Har de inte förstått att jag borde gå först? Eller är det helt enkelt så att de vet att "den som väntar på något gott...." Jag får kolla upp det tror jag.

På väg från finalringen träffade jag en häftig kille! En Afghanfarbror som tyckte att jag var en kul lekkamrat. Vi busade runt, och han var van vid att leka med Italienare, för han har såna hemma! Det ryktades om att han hade en Italienartjej hemma som lät väldigt intressant... Synd att de bodde så långt bort, jag hade gärna lekt mera med honom och resten av hans gäng.

Det var verkligen på tiden att jag fick en heldag med Mattes uppmärksamhet. Hon har varit rent bedrövlig sista veckan. Mördar-Madicken ni vet har fått bebisar. Inte kunde hon få barn på vanligt sätt, nej då, en himla massa ståhej med kejsarsnitt och jag vet inte vad. Jag har inte fått inspektera dem, och ska jag vara ärlig är jag inte så noga med det. Är de lika läskiga som Madicken och Jo-Jo kan det gärna vara. Sju stycken blev det, så ni förstår att jag är orolig!

Nu ska jag leka en stund med det fina gosedjuret Matte köpte till mig, och sen är det nog dags för en tupplur. Det tar på krafterna att ligga på topp!
Ha det gott alla två- och fyrbenta vänner.