Mina vilda äventyr!

"I love you baby"

Om ni visste vilka dagar jag haft! I går var jag inne i den stora staden Borås och promenerade med Matte. Visste ni om hur gott det luktar på lyktstolparna där? Vi var på väg till uppfödarkursen, men det tog tid eftersom jag skulle lukta noga på varje stolpe. Hur som helst, det var jättespännande att vara med Mattes kompisar för de tyckte jag var trevlig och snygg. Det var inga katter där, men jag hade som sagt roligt ändå. Nog om detta. Det var idag det hände!
Matte har fått det där med social träning på hjärnan och tar varje tillfälle till att ta med mig på äventyr. Ska det fortstätta i den här takten får jag nog lägga in mig på hundpensionat ett par veckor för att vila! Först blev det bilresa till Fritsla. Det luktade katt där precis som hemma, men dessutom luktade det HUND! Och inte vilken hund som helst utan en TIK! Bessie hette hon, och var lurvig som Fantomen men mycket större. Först fick hon inte vara med på övervåningen där Matte och hennes kompisar satt med mig, och det var ju trist. Jag passade på att lämna lite här och där till henne som hon skulle kunna läsa av senare, om utifall våra mattar inte skulle låta oss träffas. Jag menar, ett kärleksbrev kan ju säga mycket! Till slut kom hon i alla fall upp och vi lekte en stund. Matte fick något skräckartat i blicken när Bessie tog mitt framben i sin vackra mun, men jag tyckte det var romantiskt. Som ni vet allihopa, underbart är kort, så innan vi visste ordet av var jag på väg ut på ny bilresa.
Nu åkte vi bara en kort stund innan det var dags att hoppa ur bilen. Då möter mig en konstig syn. Stora tvåbenta saker innanför nät. De lät väldigt konstigt och såg helt galna ut. Pälsen var fluffigare på några av dem än på andra, men alla såg lika galna ut. Höns sa Matte att det var. Några var svarta och stora, det var tuppar fick jag lära mig. De var spännande men liiite läskiga.
Sen kom HON!
Som en tornado kom hon in i mitt liv. Kastade sig på rygg framför mig, rullade ner för grässlänten inför åsynen av min vackra uppenbarelse. Ja, det är sant, jag lovar! Candy mitt hjärtas dam. Vi sprang runt och lekte, jagade varandra och njöt av varandras sällskap. Jag njöt visst lite för mycket tyckte våra Mattar och Candys husse... Plötsligt kände jag mitt italienska blod sjuda i ådrorna alldeles väldigt, och började göra obcena rörelser bara av doften av min älskling. (Jag fick egentligen inte skriva det sa Matte, för det kan finnas känsliga läsare.)
Nu väntar vi bara till nästa gång vi får ses! Fast det får nog dröja några dagar eftersom det tog på krafterna med så mycket äventyr på en och samma dag.
Ha det gott vänner, (och Candy, om du läser detta.... NOSPUSS!!!)

Jag regerar!

Nu är det fastställt! Det är jag som regerar här hemma. Matte är riktigt imponerad av mig, men hon är liiite tveksam till mina metoder. Jag ska förklara lite närmare så ni förstår vad det hela går ut på. Min uppgift här hemma är inte bara att värma Mattes mage på nätterna, utan också att uppfostra katterna. Det tog lite tid innan jag förstod, men TV-program kan vara lärorika ska jag säga. När jag har suttit i Mattes knä på fredagkvällarna och tittat på Let's dance råkade hon nämna att den där jättestore biffen Magnus varit med på TV förut. Matte hade sett att han drog lastbilar för att bli stark. Funkar det för honom borde det funka för mig tänkte jag, så jag började direkt. Fantomen är snäll mot mig (utom när jag försöker slicka honom i mungipan, dumskallen) så han fick bli mitt första offer. Jag kastar mig över honom när han ligger på golvet. Hugger tag i svansen och sen är det bara att sätta igång att dra honom över golvet. Eftersom han har en förskräcklig massa hår på sig glider han ganska lätt över golvet. Det går jättebra ända tills han börjar dra åt andra hållet, då blir jag stående där, inte med skägget i brevlådan precis, men väl med svart kattskägg i munnen. Jag övar lite på att hoppa på de andra skogisarna också, Madicken och Jo-Jo är för farliga och Mao är ju min brottarkompis så han får också vara ifred.
Sen hände något kul i går! Det kom ut en ny katt från ett rum. En stor, fet hårig sak. Jag insåg direkt att han var en skogis (jag börjar bli bra på kattraser nu) så det var bara att hoppa på. Han förstod ingenting! Han bara gav sig direkt när jag hoppade på honom, bet honom i nacken och öronen. Ja jag faktiskt tuggade honom i nacken och han bara låg platt på golvet. När jag släppte honom lommade han iväg och såg lite slokörad ut. (Nej jag hade inte skadat honom, jag lovar) Nu till det märkliga och det som visar att det är jag som regerar och kan det här med kattuppfostran. Denna katt, Rocky, har haft rumsarrest eftersom han kissar överallt. Nu har han gått omkring här, hela eftermiddagen i går och på morgonen i dag UTAN ATT KISSA! Matte tror att det är min förtjänst, han vågar helt enkelt inte provocera mot kungen d.v.s. MIG!
Alltså, jag har lyckats med det som ingen annan lyckats med. Därför har matte lovat att jag ska få följa med på uppfödarkursen i Elfsborskatten i morgon. Jag tror jag ska ha en liten föreläsning för de andra. Det kanske är en affärsidé? Jag kan åka runt till Mattes kompisar och uppfostra katter mot ett eller annat grisöra! Jag tror jag ska dra mig tillbaka till myskojan och fila på en affärsplan!
Ha det gott vänner, och glöm inte vem som REGERAR!

Veterinärbesöket

I går kväll var det dags. Jag förstod på Matte att det var något konstigt på gång när hon ville att jag skulle hoppa in i transportboxen ganska sent på kvällen. Hon pratade om "veterinären Ylwa" och något som hette "spruta". Lillmatte Matilda vill bli sån där veterinär, vad det nu är, så hon följde med oss. När vi kom fram blev vi utskällda av en liten hund med reflextäcke på sig. Jag hade också varit förbaskad om min matte satt på mig ett så fult täcke... Jag fick lite barndomskänslor eftersom hans skall påminde mig om taxarna hemma i Malmbäck. När skällisen hade gått fick jag gå in i ett annat rum. Ylwa visade sig vara en hyvens kvinna som tyckte mycket om mig. Hon hade själv haft en italienare (hund alltså) för många år sedan. Bra smak, eller hur?
Jag fick ställa mig på ett bord, och Matte blev tillsagd att klia mig alldeles förskräckligt på halsen. Det gjorde hon, och plötsligt sa Ylwa: "Ja, då var den hunden vaccinerad".
Efter en stund var det dags att åka hem, och jag kände mig lite blåst på konfekten trots allt. Den är sprutan som Matte talat om fick jag ju aldrig träffa. Synd, det lät lite kul tycker jag.
På hemvägen berättade Matte för mig att hon anmält mig till tre utställningar nu! Vi ska till Grästorp/Nossebro, Tjolöholm och så vår egen klubb utanför Borås. Sen är det dags för "riktiga" utställningar. Vänersborg, Tvååker, Tånga Hed och Borås har vi skrivit upp i almanackan.
Nu ska jag lägga mig tillrätta i en solstrimma och dagdrömma en stund.
Ha det gott vänner.

Vilken dag!

I går var det vååååår! Matte och jag var ute i trädgården jättemycket och jag fick springa och lukta på gräs och andra spännade grejer. Ett missöde hände när jag skulle smyga på utsidan av rastgårdsstängslet. Jag gick in bakom en buske som jag gissar heter Kattbuske för den var lika taggig och vass. Matte fick hjälpa mig ut och jag skrek som om min sista stund var kommen, för den ville liksom inte släppa taget om mig. Tänk va, inte ens utomhus får man vara ifred för dessa gräsliga klor!
Sen gick vi till skogen! Där var det ännu mer att lukta på, men det var väldigt svårt att gå! Buskar, tuvor, pinnar och jag vet inte allt. Dessutom lekte Matte kurragömma med mig och gömde sig bakom träd när jag tittade åt ett annat håll, men jag hittade henne varje gång. De sista gångerna kunde hon inte gömma sig för jag hade stenkoll på henne. Då sa hon att jag var jätteduktig och så fick jag torkad lever, mitt godaste godis. Vi gick fina koppelpromenader också. Det är inte så kul för hon börjar bli lite petig nu tycker jag. Jag ska tydligen gå på ett alldeles speciellt sätt för att få godbitarna och berömmet. Ja ja, det löser sig nog.
Nu ska jag ta med mig grisörat till myskojan och chilla en stund!
Ha det gott alla vänner.
PS. Annika, jag tycker det låter som en riktig skräckfilm. Den vågar jag inte se och du kan lita på att jag aldrig kommer att låta katterna titta på den! De kan få för sig saker vet du! DS

Herre på täppan!

I dag har jag återtagit mina domäner. Ingen verkade ha känningar i dobermannbranchen eller hos polishundarna, så jag fick klara det själv. Hon har inte haft en chans i dag, Skräck-Flisan, för jag har vaktat mitt revir hela dagen. I går kväll förresten vankades det godis. Det var inte tänkt att jag skulle vara med på kalaset (fattar ni vilken orättvisa) när Jo-Jo fyllde år. Katterna fick någon blöt, slafsig, smaskig mat och jag skulle undanhållas godiset. Glöm det! Jag kastade mig fram som en varg och morrade ur djupet av mitt ädla italienska bröst, och tro det eller ej, katterna flyttade sig! De blev alltså rädda för mig för första gången, inte illa. Det blev dock inte Matte som kom och lyfte undan mig. Lätt fånget lätt förgånget med andra ord. Jag fick en ny tuggpinne som tröst, så riktigt eländigt var det inte.
Nu hoppas jag att det blir lugnt här hemma ett tag, annars får jag väl ta i med brösttonerna igen.
Dags att käka kvällsmat känner jag, så det får räcka för idag.
Lev väl vänner

Polishundar hitåt

Jag trodde inte att det kunde bli värre, men det kunde det. Flisan är min fiende nummer ett! I dag har hon legat i min bur hela dagen. Och jag menar verkligen HELA dagen. Matte blev lite orolig ett tag, att det skulle vara något fel på henne. Fel? Det är inte något annat fel på henne än att hon är en elak, sur gammal kärring! Värsta sorten, dessutom beväpnad med klor.

Ärligt talat, kan inte någon förbarma sig över den här gräsliga katten? Att hon är lömsk som synden syns väl på närbilden? Och att jag min stackare får sitta utanför buren, det kan inte vara rättvist!

Jo, nu kom jag på en sak, en gång har hon faktiskt gått ifrån buren. Det var i samma veva som jag fick min lunch. Mitt under min delikata måltid bestående av Royal Canin Junior Mini hörde jag ett ljud. Något lät konstigt och jag var bara tvungen att kolla upp det. Jag gick ur köket, kollade att allt var OK (ljudet kom från Jo-Jo som låg och snarkade). När jag kom tillbaka till köket stod det någon vid MIN matskål. Jag behöver knappast berätta vem, eller hur? Med risk för att vara övertydlig: Skräck-Flisan!

Med anledning av detta vädjar jag till er alla som läser; känner ni någon polishund eller har kontakter med något dobermangäng kan ni väl skicka dem hit till mig?

Jag försöker hålla ut!

Ha det bra, och var glada att hon inte bor hos er!

Hjälp, hon tar över mitt liv!

Hejsan på er
Det är något hemskt som håller på att hända här hemma! Det tog lite tid innan jag förstod vad som var på gång, för det är en väldigt smart och beräknande fiende. Jag har ju berättat för er om en del av mina kattkompisar, Nina och Mao som jag busar med och brottas, Mördar-Madicken och Jo-Jo som är farliga och sen Fantomen och Kryzz som jag jagar men inte vågar brottas med. Men det finns en till (ja egentligen två eftersom Rocky får vara instängd för han kissar inne värre än undertecknad). Hennes namn är Flisan och hon är den listigaste och otäckaste av dem alla. Hon håller på att ta över mina domäner, ja jag kan nästan säga att hon håller på att mota bort mig och ta över mitt liv!!!
Det började, om jag tänker efter, för några veckor sedan. Min ena korg står vid Mattes skrivbord. Eftersom Matte tillbringar nästan all sin vakna tid vid skrivbordet vill jag gärna ligga där för att hålla koll och hjälpa henne med ett och annat. En morgon när vi kom upp låg Flisan och vräkte sig i min korg. Jag tänkte inte så mycket på det, gick och käkade och kollade så att alla var vakna för det är liksom mitt jobb. Tror ni kattskrället hade flyttat på sig när jag kom tillbaka? Icke sa Nicke. Hon låg där och bredde ut sig som den värsta padda! Matte tog då fram min transportbox och lade in myskojan som jag har när jag åker bil. Hon ställde den vid skorstensmuren i hallen så jag hade det varmt och gott samtidigt som jag kunde ha koll på Flisan och Matte vid skrivbordet. Härligt, jag fick ändå bästa platsen.
För några dagar sedan hände det hemska. En kväll när Matte var borta och sjöng hittade jag Flisan I MIN TRANSPORTBOX! Där låg hon och päste i min myskoja! Fatta att jag blev galen!
Vad gör man i ett sånt läge? Jo, man säger till Husse att "nu får det jäklar vara nog". Alltså började jag skälla och springa mellan Husse och myskojan tills han äntligen förstod att något var fel. Husse är en snällis och han hjälpte mig att få ut katten så jag kunde gå och lägga mig. Sen har detta upprepats vid ett flertal tillfällen. Hon tar plats i myskojan och vägrar flytta sig. Jag skäller och försöker bitas, men hon kryper längre in och fräääääser och rivs. En gång försökte jag att gå in i kojan också, men det gör jag inte om..... Attans vad vass hon var!
Som om nu inte detta skulle vara nog kära vänner, i går tog hon det till en högre nivå. Jag hade varit och ätit lite kvällsmat och när jag kom ut från köket såg jag Flisan ligga vid vitrinskåpet och se lurig ut. När jag tittade närmare hade hon tagit mitt ben! Mitt eget tuggben! Hon åt inte på det, nej hon hade lagt sitt framben över det! Jag försökte smyga fram och ta i ena ändan, men hon fräste och lade öronen bakåt. Så tog hon upp frambenet som hon höll benet med och slängde ut en vass tass mot mig! Sen lade hon benet (sitt ben) över benet (mitt tuggben) igen.
Nu försöker jag fundera ut vad nästa hemska drag kan bli. Det kan väl inte vara så illa att hon vill sova hos Matte på natten??? Jag får nog ringa till Svenska Kennelklubben, det måste väl vara rätt forum. Eller HRIH, Hundars rätt i hemmet.
Ha det gott!

Jag har fått mail!

Vet ni vad som hände i morse? När Matte satt vid datorn ropade hon plötsligt på mig, jag hade fått ett eget mail, privat till mig! Det var från en katt! Först blev jag väldigt besviken, vem vill ha mail från en katt , ärligt talat? När jag läst hela mailet insåg jag två saker:

1, Det finns elaka Mattar, som tvingar sin katt att bada mot hans vilja.

2, Det finns trevliga katter. (Lova att ni inte berättar att ni hörde mig säga det)

Tror ni mig inte kan ni läsa hans mail själva!

"Hej Sixten, Du känner inte mig men matte Birgitta brukar skratta så gott när hon läser din blogg...vad nu blogg är för något...är det något som smakar gott? I så fall ska väl jag oxå ha en sådan. Ja ja, matte tjatar om alla djurs lika värde men det är lika bra att du lär dig medan du har lättare för att lära och komma ihåg.....hundar ÄR INTE lika mycket värda som vi katter och särskilt inte som vi Devon rex-katter. Om du frågar varför (det brukar unga varelser fråga heeela tiden) så är svaret: DÄRFÖR. Så, nu har vi rett upp den saken.

Anledningen till att jag skriver till dig är för att brorsan, Dexter, bara tänker på flickor heeeela tiden nu. Ibland tror han till och med att jag är en flicka. VA??? Som om en tjej skulle ha lika snygga ben o rumpa som jag. Det är ytterligare en sak för dig att lära dig o komma ihåg....pojkar är ALLTID utan undantag mer värda än flickor. Det tror jag att du kan förstå för vad jag har förstått så är väl du också en pojke eller är det med dig som det verkar vara med en del kattmänniskor att de döper en katt till ett flicknamn o sen efter ett tag så ändrar de sig o säger att det är en pojke. VA??? Det är ju bara att fråga....att de där tvåbeningarna inte lär sig att om det är något de undrar så ska de fråga oss fyrbeningar o finns det ingen katt i närheten så kan de till och med fråga en hund och troligen få ungefärligen korrekt svar.

Ja ja, tillbaka till anledningen till mitt mail till dig.....min tvåbening (du vet, Birgitta) hon har blivit helt galen....trodde inte att det kunde bli värre men det kunde det.....nu har hon blivit helt glömsk för nu badar hon mig nästan varje dag. VA??? Säger bara det....kommer hon inte ihåg att jag tvingades genomlida den förnedrande behandlingen förra månaden och inte vill göra det igen....någonsin! Hon har dessutom mage att säga att jag är solkig på hals, bröst o framben. Solkig?? Jag??? Jag är en Devon rex, snart till och med Grand Internationell Premier....jag är inte solkig. Men jag har nu lärt mig (det gick fort naturligtvis) att höra varningsljuden som kommer före det är dags för förnedringen. Hon tar bort dörrstoppen till toalettdörren, spolar fram varmt vatten o lägger fram en ful plastmatta....Då gäller det att fly för livet vill jag säga. Men ibland är hon lömsk, den där tvåbeningen. Då använder hon sin mildaste o snällaste röst o tar fram godis och i min värld, kattvärlden, som borde vara rättesnöret för alla, så får man inte luras. Det gör hon faktiskt när hon gör så. Har försökt säga till henne det flera gånger men hon är ju en tvåbening.....lite svårdresserad och jag har dessutom fått ett exemplar som har dåligt minne. Det är inte ofta men det har hänt att hon har gått till jobbet utan att ge mig o brorsan mat. VA??? Hur svårt kan det vara?

Du får ursäkta att jag verkar vara på lite dåligt humör men det är faktiskt liiiite svårt att upprätthålla sin värdighet när man är genomblöt. Du, säg inget till matte om det här mailet...kan väl vara en sak mellan dig o mig. Du verkar förresten vara rätt schysst för att inte vara en katt...och det är inget dåligt beröm för att komma från en katt. Strunta i Madicken....hon är ju en tjej du vet ;-)

Ha det gott!! Dumle, din vän i kattvärlden"

Simba min kompis!

Jag har lekt med farbror Simba igen. Hans matte har en frisersalong och min matte behövde klippa sig. Skönt att man inte har några såna problem, min päls är alltid kort och snygg. Hur som helst, Simba är "salongshund" vilket innebär att han är med sin matte på jobbet, men vi tycker att "salongshund" låter stiligare. Han är verkligen stilig den killen! Vi lekte i nästan en hel timme och det var hur kul som helst. Matte lyfte ur min transportbox ur bilen när vi kom hem, men jag bara fortsatte att sova. Det tar på krafterna att leka med en storpudel må jag säga.
I söndags var vi på utflykt till Oskar och Ida i Göteborg. Det är Mattes största son och vi blev väldigt förtjusta i varandra. Synd bara att han började snörvla så konstigt när han gosat med mig..... Allergi kallas det visst. Stackars, stackars honom. Han får väl skaffa en sköldpadda som husdjur istället. Inte för att en sköldpadda på något sätt kan jämföras med mig, det absolut inte det jag menar, men ändå, som surrogat. Tur att han inte är allergisk mot Ida i alla fall. (Jag tror faktiskt att hon var liiiiite rädd för mig, he he)
Nu hoppas vi att våren kommer. Det finns lite bar gräsmatta i rastgården att gå på så man kan kissa och bajsa utan att behöva klampa i snön. Jag börjar fixa det lite bättre nu säger Matte. Hon är så nöjd med mig, och jag är ganska nöjd med henne också. Hon gosar med mig, leker med mig, tränar mig och ger mig mat. När det är dags att sova får jag krypa ner under hennes täcke och ligga på hennes arm. Detta har det dock kommit klagomål på! Husse som sover i andra ändan av sängen (ja bredvid om ni förstår) har åsikter om att jag tar hans plats! Har ni hört så fånigt? ALLA vet väl att Italienska Vinthundar har en självklar rätt att sova i sin människas säng? Om nu inte detta är allmänt känt så vet ni det nu en gång för alla. Han har en egen säng så vad klagar han på? Han kan ta någon av katterna i sängen, gärna för mig, men min Matte är MIN sängkompis. (Han kan gott ta Mördar-Madicken i sängen det vore rätt åt honom)
Nu ska jag gå och ta en tupplur i mattes knä, vi ska visst läsa psykologi igen.
Ha det gott allihopa!

Tack för alla kommentarer

Hejsan på er!
Nu vet jag ju att ni finns därute och läser min blogg då och då. Det känns kul tycker jag. Det var extra spännande att mammas moster Lady läser, och det lät som om det var någon mer hund där! Vi kanske ses någon gång på utställning eller så. Matte har nämligen börjat kolla efter utställningar må ni tro! Det planeras flera stycken i vår och sommar. Hon säger att det är kul, men jag är lite tveksam. Det låter inte så kul, men det kanske finns många hundar som man kan få nosa på.
Nu när det börjar bli plusgrader går vi korta promenader ett par gånger om dagen. Jag är väldigt duktig på det nu tycker Matte. Jag tycker att hon är ganska duktig också på att följa med mig, så det ska nog lösa sig det här. Sen har jag blivit bra på fler saker! Att åka bil är en baggis, jättekul faktiskt, och jag kan vara ensam en liten stund i bilen (i min mysiga bur) när Matte lämnar Vilgot och Matilda på skolan, eller sticker in snabbt i affären. Fast i dag vänner, då fick jag vara ensam hemma medan de åkte till skolan. En hel kvart var jag själv med katterna. Ni kanske tror att jag stod och grät vid dörren? Icke sa nicke, jag litar på min Matte och att hon inte kan vara ifrån mig så lång stund utan att längta ihjäl sig.....
I går var Matte på årsmöte i Elfsborgskatten, klubben för de där andra ni vet. Man tror ju inte att det ska kunna komma något gott ur det, men det gjorde det. Matte kom hem med en förstoring på mig och Matilda. Anna Skeppstedt var ju här och fotade, och det blev ju fina bilder allihopa, men Matte hade beställt en stor bild också. Nu hoppas jag att den får hedersplats här hemma, så kan katterna hoppa upp och sätta sig sen!
Nu ska jag se om Mao har lust att brottas lite!
Ha det gott alla vänner

Undrar vem som läser...

Nu har jag bloggat ett tag, men jag undrar om någon annan än min matte läser det här. Man vet ju inte vad som händer när man slänger ut sina tankar och funderingar rakt ut i cyberrymden. Var landar dom, och hur landar dom.... lite sånt ligger jag här och tänker på en mulen tisdag.
Matte har varit tråkig idag. Hela dagen har hon suttit vid datorn och letat artiklar i olika databaser till något hon ska skriva. Hur kan man göra sånt i flera timmar istället för att leka med mig? Jag har gjort mina bästa konster, hoppat fram och tillbaka jättehögt, hämtat gosedjur från Matildas rum, jagat katterna så de fräst, kissat på golvet.....men inget hjälper. Tråkmatte! Nu har jag tröttnat på att försöka, så jag ligger i min gosigaste korg och deppar. Det är då jag tänker såna där tankar; vem läser, vem bryr sig.... Så snälla någon (om någon nu läser) kan ni inte bara skriva en liten, liten hälsning till mig så kanske jag blir på gladare humör.
Ha det gott, om ni finns därute

Jag har lekt med en farbror!

I går kära vänner fick jag äntligen leka med en hund! Tänk att det skulle ta sån tid. En storpudelfarbror som heter Simba blev min lekkompis, och vi var nog lika trötta båda två efter leken! Han var verkligen stor, men väldigt, väldigt snäll. Lite för snäll tyckte våra mattar... Det är verkligen en gammal farbror för han fyller 14 år om några veckor men det märktes minsann inte när vi jagade varandra! Nu hoppas jag att vi kan leka snart igen eftersom katterna inte fattar hur jag vill leka.

Sen måste jag ju berätta att en av katterna, Flisan, har lagt beslag på min bästa plats vid mattes skrivbord. Kattskrället borde väl se att det är en hundkorg??? Hon ligger där och päser mest hela dagarna (katter är förfärligt slöa) och om jag kommer dit och talar om att hon ska flytta sig slänger hon ut en tass och fräser. Även om jag skäller mina läskigaste skall blir hon inte rädd. Detta kräver listig planering, för på något sätt SKA jag ha tillbaka min plats!

Nu gott folk ska jag ta en liten bit av mitt grisöra och sen ska jag och matte krypa ner under täcket. Ja vadå, det är väl klart att man sover under täcket? Alla vet väl att det är det som gäller för oss ädla italienare, något annat är inte på tal. Möjligen kan jag sova i en välstoppad, ullig hundsäng (matte syr goa såna åt mig) och så en fleecefilt över mig, men det går ändå inte upp emot mattes säng. Hon tycker det är perfekt att jag vill sova på hennes arm, och det passar mig bra. Vad husse säger? Som om jag skulle bry mig!

Ha det gott alla